Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chelmsford (Essex) men först den 6 maj fick den formlig
licens att spela i de städer, som voro pestfria och lågo på sju eng.
mils afstånd från London; sedan fortsatte den till Bristol, Bath,
Shrewsbury, Chester, Leicester, Coventry m. fl. städer. Licensen
är af vikt, emedan den uppräknar de medlemmar, af hvilka det
resande teatersällskapet bestod. Dessa voro Alleyn (som till*
hörde lord amiralens trupp, men för denna turné associerat sig
med Strange*männen), William Kemp, Thomas Pope, John He*
mings, Augustine Phillipps och George Bryan, eller tillhopa sex.
Troligen bör till detta antal också läggas några hirelings samt
Richard Cowley, som senare sällade sig till sällskapet. Men
Shakspere tyckes i hvarje fall ej hafva följt sina kamrater, och
det finnes äfven andra skäl, som tala för, att han stannat i
London.
Huru länge förvisningen varat, känner man icke. Men ännu
den 2 december voro de i Coventry. Under samma månad sy*
nas väl några trupper — såsom lord Sussex’ — hafva börjat
spela i London. Men dessa försök misslyckades; den 3 febru*
ari 1594 förbjödos teaterrepresentationerna på nytt, och den 6
februari nödgades också Sussex*männen sluta. Det är då myc*
ket litet sannolikt, att lord Strange’s trupp kunnat återupptaga
sin värksamhet i London förr än tidigast på våren 1594, på all*
var sannolikt först på hösten samma år.
Under hela denna tid, omkring ett och ett halft år, var Shak*
spere således »utan arbete», d. v. s. också utan inkomst, och
man kan då fråga, huru han under denna tid drog sig fram.
Nu var det väl blott den offentliga teatervärksamheten, som var
förbjuden, och det är därför möjligt, att de få kvarvarande med*
lemmarna af lord Strange’s sällskap — kanske i förening med
några rester af andra trupper •— haft någon inkomst af att vid
bröllop och andra gästabud gifva enskilda föreställningar. Men
dylika biförtjänster voro nog under pesttiden ganska sällsynta,
och det gälde således att finna en ny förvärfskälla. Författar*
honorar förekommo väl på denna tid, men såsom vi sett voro
de mycket blygsamma, och skriftställare som Greene och Nash
fingo tydligen ligga i ganska hårdt för att kunna existera. De
lyckades också endast därigenom, att de valde ämnen, som hade
aktualitetens intresse eller stötte på skandal. Det egentliga för*
fattarhonoraret utbetalades då, liksom långt fram i tiden — icke
af förläggaren och, indirekt, af publiken — utan af den »pa*
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
