Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lys af kärleken i allmänhet. Det hela är en serie virtuosmässigt
utförda variationer på tvänne temata: kärleken till den lefvande
Laura och saknaden efter den döda. Men Petrarca älskar icke
den, han besjunger, utan det han älskar är sina egna känslor
och drömmar, och dessa har han blott — så att säga tillfälligt*
vis — knutit fast vid en person i det värkliga lifvet. Passionen
behärskar honom aldrig, och gent emot sin egen känsla står han
alltid såsom en konstnär, han väljer med omsorg hvarje bild,
filar om sina verser och är framför allt betänkt på att gifva dem
den högsta konstnärliga fulländningen. Det kan ej nekas, att
han når sitt mål, men endast på bekostnad af innehållets orne*
delbarhet. I stället för varm, naturlig, innerlig blir han elegant.
Detta formella intresse gjorde sonetten redan från början till
en lärd dikt, och lärdomen åter hade till följd, att den mer och
mer fyldes af tidens filosofi, särskildt af den platonism, som med
Ficino och Pico della Mirandola kom på modet. Med fullt fog
kan man tala om en sonett* eller kärleksfilosofi, som mer eller
mindre medvetet lades till grund för all sonettdiktning och af
hvilken de enskilda sonetterna äro versifierade omskrifningar. En
af 1600*talets italienska estetiker och litteraturhistoriker, Crescim*
beni, har i ett arbete, Della bellezza, utförligt framlagt denna filo*
sofi, och det är icke utan intresse, äfven för Shakspere’s sonett*
diktning, att se, till hvilka subtiliteter man gick.
Kärleken har enligt hans utredning sex utvecklingsstadier. Kär*
leken väckes genom ögats uppfattning af den kroppsliga skön*
heten, och refererar sig då endast på den älskades yttre. Det nästa
utvecklingsskedet inträder, då kärleken öfverflyttas från ögat till
minnet. Det nödvändiga villkoret härför är de älskandes skils*
mässa. Därvid söker minnet (genom ögat) efter allt, som kan
erinra om den älskade, fäster sig då vid alla sköna föremål, och
igenkänner i dessa en återspegling af den älskade. Dennes bild
bleknar därvid, ty minnet är ej fullt exakt. Vissa drag utplånas,
andra fasthållas, och i allmänhet försvinner uppfattningen af det
individuella i den älskades skönhet samt ersättes af en generell
förnimmelse af kroppslig skönhet. »Kärleken, som på det första
stadiet varit intolerant och exklusiv samt ej erkänt något annat
skönt än den älskades ansikte, tvingas nu att erkänna skönhet i
allt, emedan minnet skådar den älskades skönhet antydd och af*
speglad i en mångfald af former.» På grund af denna nödvän*
diga utvecklingsgrad i kärlekens natur hafva alla renässanslyriker
- 387 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
