Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott drager i sig luft och ej närer något annat i kroppen än lungorna. Tro
mig, Eumenides, begäret dör i samma ögonblick som skönheten förgår, och
skönheten vissnar i samma stund som den blomstrar. När motgångarnes flod
börjar, inträder kärlekens ebb, men vänskapen står orubblig i stormarna. Ti»
den ritar skrynklor i ett fagert anlete, men gifver friska färger åt den trofaste
vännen, hvilka hvarken hetta eller köld, olycka eller skilsmässa eller ödet
kunna förändra eller minska.»
Men äfven dikter, i hvilka vännen förhärligas i uttryck, som
för vår uppfattning blott passa för älskarinnan, voro under denna
tid mycket vanliga. Shakspere talar om »the Master*Mistress
of my passion» (son. 20), och på samma sätt yttrar Cowley i
ett dylikt platonskt poem: »I dig besjunger jag både en man
och en kvinna, ty en fullständig kärlek innefattar kärleken i alla
dess former.» Äfven Shirley prisar sin ungdomlige väns skön*
het: ehuru hans älskarinnas skönhet vore ett uttryck för kvinno*
släktets hela behag, hade han dock vändt sig bort från detta
kön och älskade nu en man. Detta vänskapssvärmeri framträdde
kanske mest i Barnfield’s 1595 utgifna Affectionate Shepherd.
Denna i versifikatoriskt afseende smältande dikt är en efterbild*
ning af Vergilii andra eklog och skildrar i sexradiga stanzer en
åldrig herdes kärlek till en skön yngling. »Om det är synd att
älska en fagerhyad gosse, hvilkens ambralockar, fästade i gyllene
nät, ringla ned öfver hans kinder, under det att pärlor och blom*
mor smycka hans hår, om det är synd att älska en skön yng*
ling, o, då syndar jag för hans skull, för hvilken min själ är
bedröfvad.» Hans kärlek stores dock genom drottning Guen*
dolen, som äfven älskar Ganimede. Han uppmanar därför yng*
lingen att öfvergifva henne: »Fly Guendolen, min älskling; ehuru
hon är skön, är hon dock flyktig, ej i sin dygd, men i sitt sätt.
Jämför Guendolens kärlek med min, och du skall finna, huru
hon älskar dig; jag älskar dig för dina himmelska egenskaper,
men hon älskar en annan yngling högre än dig; jag älskar dig
för dina andliga gåfvor, hon af vällust; jag för din dygds skull,
hon för din skönhet. Men denna kan ej vara evigt. En gång
förstör naturen dessa kärleksgropar i kinden, skönheten försvin*
ner, din friska fägring vissnar, ditt anlete vanställes af skrynklor,
och hon som älskar dig för din skönhet, skall, då åldern bry*
ter in, öfvergifva dig. Men jag, som älskar dig för dina gudom*
liga gåfvor, skall ännu i din svinnande skönhets december med
samma glöd beundra dessa fagra ögon .... O, sköne yngling,
tro ej skönhetens vingar, ty de kunna ej bära dig öfver solen;
— 398 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
