Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polixenes. Men hvarför dem försmå, du hulda flicka?
Perdita. Ty jag har hört, att det en konst skall finnas
Som gör dem brokiga till trots utaf
Den mäktiga, den skapande naturen.
Polixenes. Nå, det må vara; men naturen ej
Förbättras kan igenom något medel,
Om ej naturen själf det medlet skapar;
Och öfver denna konst, som skall förbättra
Naturen, som du säger, står en annan
Beredd utaf naturen. Hulda flicka,
Du ser ju, att man plägar viga hop
En ymp af ädel art med helsvild stam
Och låter så en sämre bark befruktas
Med knopp af bättre sort. Det är en konst
Som hjälper upp naturen — eller häldre
Förvandlar den, men hela denna konst
Är själf natur.
Perdita. Så är det.
Polixenes. Rikta då
Din trädgårdstäppa med löfkojestånd
Och nämn dem ej bastarder.
Ty detta är samma motiv, som är det bärande i Stormen.
Händelsen i detta sagodrama spelar — så att säga officielt —
på en ö i Medelhafvet, men denna lokalitet har säkerligen blott
lånats från den källa, som Shakspere här använde, och för Shak*
spere’s fantasi låg Prosperos underbara ö helt visst i Västindien
•— närmast tänkte han utan tvifvel på de just vid denna tid i
England mycket omtalade Bermudas-öarna. Klimatet är tydligen
tropikens, öns egentliga invånare är Caliban — hvars namn är
ett anagram af Cannibal — de problem, som här behandlas, äro
desamma, som framstodo för den nya världens kolonister, och
hela sceneriet har den exotiska karaktär, som de västindiska
öarna hade för denna tids djärfva upptäcktsresande. Öns be*
folkning utgöres af Prospero och Miranda, Caliban, Ariel och
de andar, som tjäna Prospero. Caliban är son till en trollpacka
Sycorax och djäfvulen, ett vidunder, som är ett slags mellanting
mellan människa och djur, men som Prospero lyckats tämja,
ehuru Caliban behållit vilddjurets alla instinkter. Af annan art är
luftanden Ariel. Då han icke velat lyssna till Sycorax’ skamliga
anbud, inspärrade hon honom i en klufven tall, och i detta fän*
gelse förblef den späda luftanden, ända till dess att Prospero be*
friade honom och gjorde honom till sin tjänare. Dramats öfriga
— 367 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
