Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan i dramats början karaktäriserar han honom. Han är slö
och trilsk, hatar arbetet och den, som tvingat honom därtill.
Ön är hans, han har ärft den från sin mor, Prospero har rof*
vat den från honom och gjort honom till träl. Men i värklig*
heten har förloppet varit ett helt annat. Då Prospero kom till
Calibans ö, fann han honom nästan såsom ett djur. Mänskligt
språk förstod han icke, utan vrålade som kreaturen. Med stort
besvär lärde Prospero honom att tala, lärde honom namn på de
olika föremålen, smekte och kelade med honom. Han hyste
in honom i samma cell, där han och Miranda bodde. Men
språket lärde sig Caliban blott för att förbanna, och Prosperos
välvilja besvarade han med att söka skända Miranda. Prospero fann
då, att mildhet här icke var på sin plats. Caliban var en träl,
med trälens sinne, okänslig för godhet, ur stånd att känna tack*
samhet och omöjlig att uppfostra annat än genom fruktan. Pros*
pero gjorde honom därför till tjänare, lät honom skaffa ved, göra
upp eld, fånga fisk, insamla ägg, plocka nötter, med ett ord:
arbeta. Och det var detta Caliban ej ville.
Så komma fyllbultarna Stefano och Trinculo till ön, och Ca*
liban tror först, att de äro några af Prosperos andar, som skic*
kats att pina honom för hans lättja. Men då Stefano ger honom
en klunk vin, faller han genast ned för fyllbulten och tillber
honom såsom en gud. Han svär på buteljen, att han skall blifva
honom en trogen undersåte, ty denna dryck — säger han — är icke
jordisk, utan himmelsk. Och så berusar han sig allt mer och mer,
blir allt hängifnare och hängifnare i sin dyrkan, och till sist
stämmer han upp den sång, som man kallat Calibans marseillaise:
Ej mer jag bygger damm åt fiskar
Och slår upp eld,
Kär husbond vill,
Ej häller tvättar tallrikar och diskar.
Ban, ban, Ca—Caliban
Ej är din dräng; nu skaffa dig en ann’.
Frihet, hejsan! Hejsan, frihet! Frihet, hejsan! Frihet!
När han något nyktrat till, uppmanar han Stefano och Trin*
culo att begå lönnmord på Prospero, på det att de må blifva
ensamna herrar på ön, och förslaget vinner naturligtvis bifall.
Stefano skall bli kung och taga Miranda till frilla, Trinculo
vice*konung och Caliban fri. Men genom Ariel får Prospero
__ 374 _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
