Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandling af Änne Hathaway. Hon var sextio år och möjligen
bruten i förtid — hon dog dock först 1623. Det kan också tänkas,
att Shakspere ansåg henne mindre lämplig att sköta affärer eller
att han fruktade, att Susanna Hall skulle gå miste om det, som
öfverlämnades till modern. Men detta bör dock knappast hafva
hindrat honom från att ihågkomma henne med några minnes*
gåfvor, och sammanställer man testamentet med det Shakspere
tydligen påtvingade äktenskapet samt den långa skilsmässan, då
hon bodde i Stratford och han i London, kan man knappast
undgå att draga den slutsatsen, att Shakspere icke varit lycklig
i sitt äktenskap. Hvar felet legat, kunna vi naturligtvis icke af*
göra, men att döma af de antydningar, som komma fram i Shak*
spere’s äldsta dramer, hade möjligen Änne Hathaway ett något
häftigt lynne, som gjort sammanlefnaden med henne mindre
angenäm.
Af Shakspere’s egen karaktär, sådan denna framträdde i det
enskilda umgänget, hafva vi icke någon samtida teckning. Af
en mängd dokument framgår dock otvetydigt, att han varit en
synnerligen praktisk man, som alls icke lidit af den ohjälplighet,
som man ansett vara typisk för skalder, då det gält ekonomiska
frågor. Testamentet visar vidare, att han afled såsom en burgen
man, hvilken i penningar skänker bort omkring 350 pund, som
äger silfver och juveler, egendomar o. d. till ett värde af vid pass
1,200 pund och dessutom de inkomstbringande leaserna i Lon*
dons båda populäraste teatrar. Men å den andra sidan röja dessa
handlingar, att Shakspere icke varit någon förvärfsgirig man. Hans
kamrater, som blott voro skådespelare och icke tillika författare,
voro lika förmögna som han, snarare förmögnare, och Edward
Alleyn, hvilken på rent ockrarmanér utnyttjat sin teatervärksam*
het, dog såsom en mycket rik man. Blott för inköpet af Dul*
wich College hade han betalat 10,000 pund, i kontanter efter*
lämnade han vid sin död 2,000 pund o. s. v. Att döma af dessa
paralleler var Shakspere väl en praktiskt klok man, men icke sär*
skildt intresserad af penningen för penningens egen skull. Sna*
rare får man det intrycket, att han betraktat förmögenheten
blott såsom ett medel att förvärfva det sociala oberoende, som
han tydligen satte mycket högt, och att han — såsom äfven Stråt*
fordtraditionen antyder — fört ett gästfritt och öppet hus.
Då Shakspere’s person någon gång omtalas, är det vanligen
med epitetet »gentle», och den ende, som är något utförligare
— 396 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
