- Project Runeberg -  Shamanismen i norra Asien : några drag ur shamanväsendets utveckling bland naturfolken i Sibirien /
xii

(1912) [MARC] Author: Jonas Jonsson Stadling With: Nathan Söderblom - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

magiskt verkande föremål, en skinnbit eller dylikt, och den
immateriella, inneboende makten. Hvad angår de högre
religionernas språk, förmodar jag, att det indiska brahman och det avestiska
hvarenah äro att hänföra till denna grupp. Brahman har
specialiserats — på äkta indiskt vis — till att beteckna den mäktiga
formeln, innan det tog ut sin rätt och blef världsprincip. Hvarenah var
specificeradt till att beteckna de iranska kungarnes kraftstoff. Men
grundbetydelsen hos båda tyckes vara “makten“. De
ifrågakommande ordens betydelse och användning äro i de skilda språken
naturligtvis icke exakt desamma. Religionsvetenskapen har
adopterat melanesiernas mana bredvid polynesiernas tabu såsom den
positiva och den negativa sidan af samma sak: makten och
därmed förbunden farlighet. “Mana“ är orsaken till “tabu“. Men
i språken och i föreställningen gå de två ej sällan ihop till ett.
Det såg redan Meinicke i sin för uppfattningen af tabu
grundläggande bok af 1844: “Die Südseevölker und das Christentum“.
Han såg tabus väsen i ett slags gudomlig kraft, som yttrar sig
i att allt, som den utsträckes till, undandrages undan vanliga
människors bruk. Malgachernas hasina återgifves i lexika med:
“inneboende eller öfvernaturlig kraft, som gör en sak god och
verksam; kraften, verkan hos ett läkemedel; att ett ord eller en
förutsägelse är sanning; en saks helighet; kraften hos amuletter,
besvärjelser“ etc. Adjektivet masina betyder “helig, helgad,
mäktig, verksam“. Stundom finnas särskilda ord för den goda och för
den onda kraften. Huronindianernas orenda, “makten“, uttränges
af ett annat ord otgon, som betecknar den onda afarten af
“makten“. Arunquiltha betyder hos Arunta i Australien den onda
substansen, hvarmed man skadar fiender, joia all magisk kraft.

Så mycket är klart, att “makten“ hvarken utgör en oupplöst
andeföreställning eller en sammanslagning af andar och själar
till ett slags mer eller mindre materiellt uppfattad all-ande eller
ett andestoff.

“Makten“ och “anden“ eller “själen“ ha skilda
psykologiska ursprung och sammanhang. Anden (själen) är närmast
en förklaring, “makten“ en slags värdering. Anden, själen är
det verksamma i allt lefvande, i allt som röres. Den
öfverflyttas äfven till den döda naturen, tingen få själar, sedan de
redan förut uppfattats såsom lefvande, i analogi med allt lefvande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shamanism/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free