Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning om “Makten och själen“, af Professor Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast hos andar och gudar och själar och människor, hos viljor?
En zinganga i en Kongoby tillverkar en nkisi i form af ett knyte
innehållande krita, glimmer, peppar, hår, fjädrar, klor, bergkristall
och andra föremål, och hänger det på husgafveln till skydd och
framgång. Är det hans egen “makt“ som verkar i knytet?
Kommer icke denna fastmer från föremålen själfva? Och behöfver
den härledas från deras själar eller andar? Är det icke ytterst
fråga om en slags opersonlig kraft som kunnigt samlas och
kombineras?
Vi kunna säga: Det ursprungliga är medicinmannens
förmåga. Man har sett hans “makt“ och sedan öfverflyttat
föreställningen och ordet på det ovanliga, mysteriösa i naturen, äfven
hos opersonliga föremål.
I hvarje fall äro icke maktriterna till sin uppkomst beroende
af animismen. Tron på “makten“ kan finnas, utan att naturen
besjälats. Och tecken tyda på, att så verkligen varit fallet. Men
när man en gång lärt sig räkna med andar, blir sambandet
mellan dem och makten innerligt. De äro maktfyllda, sålunda
värdefulla och farliga. Ha de närmast tillkommit såsom förklaring
af vissa företeelser, bli de dock i fortsättning väsentligen fattade
såsom “makter“, med hvilka det gäller att stå väl. Äro andarna
förbundna med föremål, som för människan ega stort värde
såsom näring, redskap, vapen, ligger det i sakens natur, att slika
andar skola äga karaktären af “makter“ i eminent mening.
“Andar“ (själar) och “makter“ kunna i sådana fall ej skiljas. Draga
vi ut linjerna, så eger aningen om “makten“ sin fortbildning i
tron på det gudomliga och det öfvernaturliga under den
fortsatta iakttagelsens och eftertankens närmare bestämning och
öfvergång från det tillfälliga, blott förvånande, till det väsentliga,
centralt underbara i tillvaron. I den opersonliga “makten“ och de
viljande “makterna“, som behärska den primitiva människans
värld, äro redan panteismen och polyteismen förebildade bredvid
hvarandra. Medvetandet om makten, dess värde och farlighet,
kan också under gifna vilkor utmynna i monoteism. Äfven
kulturens uppskattning och bearbetning af det värdefulla anknyter till
föreställningen om makten, enkannerligen till de magiska riter
som afse att uppsamla och utnyttja den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
