Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Det professionella shamanväsendets utveckling - 2. Högre utvecklingsstadier (bland ural-altaiska stammar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 J. STADLING
sionella shamanväsendets särställning skarpare utprägladt och mera
organiseradt, men öfver allt framträder andegåfvan eller inspi-
rationen som hufvudvillkor för shamanämbetets beklädande, och
det under samma karakteristiska företeelser som bland de primi-
tiva fornasiaterna. Af den ofullständiga kännedom man äger om
tungusernas kult framgår, att shamankallet äfven bland dem grun-
dar sig på inspiration. I “Sib. Vjestnik" för 1822 meddelas rörande
de transbaikaliska tunguserna, att den yngling bland dem, “som
vill blifva shaman, meddelar, att den och den aflidna shamanens
ande uppenbarat sig för honom i sömnen och befallt honom blifva
shaman, och innan han blir shaman, visar han sig förryckt, im-
pulsiv, fruktande och bäfvande“. Bland golderna och andra tungus-
stammar vid nedre Amur och andra delar af det transbaikaliska
området är shamankallet (enligt Schimkeivitch o. a.) tillgängligt
både för män och kvinnor, och shamangåfvan anses visserligen
i vissa fall gå i arf, men för samtliga shamaner är oundgängligt
att icke blott känna ritualen utan framför allt att i sömn eller
under extas hafva haft uppenbarelse af andar (burchana), som
kallat dem till shamanämbetet. Som shamankallet är mycket på-
kostande, måste shamankandidaten äfven här ofta mot sin vilja
af andarna fvingas in i det heliga ämbetet.
Enligt Jenisey-tungusernas tro måste den, som utkorats att
blifva shaman, under sömn eller extas likaledes erhålla uppen-
barelse af en ande (chargi), som äfven undervisar kandidaten i
shamanväsendets mysterier.
På tundran vid Chatangafloden (öster om Taimyr) samman-
träffade jag med en sympatisk 35-årig tungusisk shaman, hvilkens
förtroende jag lyckades vinna, och som genom tolken berättade
mig, huru han blifvit shaman. Känslig och inåtvänd, hade han
vid sin ungdom under ensamma vinterfärder på tundran och i
urskogarna upprepade gånger öfverfallits af outsäglig ångest, hvar-
vid han stundom föll i dvala och “såg hvad andra ej se samt
hörde hvad andra ej höra“. Slutligen “tog en mäktig ande sin
boning11 i honom. Sin vidare uppfostran för shamankallet ville
han ej närmare omtala. Så började han “shamanera“. Hans
specialitet var att bota sjuka genom att utdrifva sjukdomsandarna
eller återhämta den sjukes af någon ond ande bortröfvade själ.
“Jag vet, att det är förbjudet att shamanera“, sade han, “men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
