Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Shamantrumman och den kultiska shamanskruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 71
ett dåligt omen för shamanen. Björken måste utväljas i en dunge, som är af-
skild till begrafningsplats för shamaner.
I dessa och liknande ceremonier och i den shamanistiska reli-
giösa uppfattningen i allmänhet sättes shamantrumman, likasom
öfriga till de heliga tygen hörande föremål, i intimaste samband
med andemakterna, och i myterna framställes trumman som en
gåfva från gudarna o. s. v. Än omtalas trumman med tillbehör
som förbindelsemedel mellan människan och andevärlden, än
som andeboning (shamanen brukar ju inmana och instänga lägre
andar i trumman), än betraktas trumman och hammaren som
lefvande väsenden, och alltid anses de heliga tygen äga stor
magisk kraft, som förlänats dem af andemakterna. Någon slut-
giltig förklaring af dessa och andra mer eller mindre motsägande
uppgifter kan ej presteras, förr än en Ingående kännedom om
med dessa heliga föremål förknippade föreställningars ursprung
och evolution vunnits.
Rörande shamantrumman hos golderna meddelar Schimkie-
vitch, att på trummans handtag äro afbildade burchana med
tvenne ansikten, hvilka andar bistå shamanen under hans förrätt-
ning. På hammarens handtag är likaledes afbildad en ande,
“som gör att hammaren framkallar skarpa ljud på trumman utan
att krossa den“. Enligt goldernas föreställning befinner sig denne
ande värkligen i hammarens handtag, hvadan äfven “shamanen
under shamanerandet nu och då blåser på bilden och beder ho-
nom hjälpa sig“.
Bland tschuktscherna anses trumman härstamma från gu-
darna. Enligt en korjäkisk myt hade “herren i höjden“ själf en
trumma och därför väl äfven var shaman. Bland vissa fornasia-
tiska och andra stammar anses trumman kunna tala, och trum-
pinnnen (“hammaren11) är dess “tunga“. Genom trumman “talar11
shamanen till andarna, likasom dessa genom henne tala till ho-
nom. På mandschuspråket kallas trumpinnen, enligt Sacharoff,
hisun, som betyder både “ord“ och “tunga11. “Hammaren11 be-
traktas sålunda äfven bland mandschurerna som tunga och trum-
mans ljud som det tal, hvarigenom shamanen vänder sig till
andarna och dessa i sin tur till honom. Vida utbredd är den
föreställningen, att trumman utgör ett kommunationsmedel, som
sätter shamanen i stånd att färdas genom andevärlden. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
