Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska’ börja arbeta, hvad de ska’ bli högfärdiga och så
olyckliga sedan, så är de inte nöjda med sitt tarfliga
kroppsarbete. Nej, de kunde ju lära sig att läsa och skrifva, för
det kan behöfvas för alla människor nu för tiden — och räkna
kan nog också vara bra vid torguppköp och så där, jag
sa’ just till min man; det är riktigt behöfligt, att det
kommer en reform.
Grosshandlaren såg lite förlägen ut, fröken Loman
svarade lugnt:
— Meningen är naturligtvis, att bildningen skulle
uträtta detsamma hos alla människor: att de lärde sig förstå,
att det ena arbetet är alldeles lika godt som det andra. Man
ska bli, det man passar för — om skomakarens son passar
till statsråd, så skulle han ha alla de yttre förutsättningarna
klara för att utan att det vore en märkvärdighet — bli det,
och om statsrådets son hade fallenhet och lust för att bli
skomakare, skulle han naturligtvis bli det.
Skrattet brast löst. Fru Svartfelt sade:
— Åh, vi ska ju inte gå till sådana där omöjligheter
och öfverdrifter.
— Hvarför det? Menar du att yrket är oaptitligt? Det
är bara en gammal vana — för min del kan jag inte tycka,
att det är smakligare att obducera lik till exempel.
— Ne-ej det förstås, men kära Ellen, alltid har väl en
statsrådsson fått så mycket bildning att han —
— Kunde duga till ämbetsman, menar du? Ja, ja,
det kan så tyckas.
— Usch, du rider så på ord så! Jag menade — jag ville
säga, att vanor och bildning och sådant där. Inte kan en
fin karl lefva tillsammans med skomakare.
— Nej, sådana kan naturligtvis skomakarne vara.
Jag menar inte obildade skomakare, inte sådana de nu
tyvärr mestadels äro, då passade naturligtvis inte
uppfattning och åskådningssätt ihop å ömse håll. Men vi gick ut
från skolor och barn — låt alla barn öfver en bank få
samma undervisning till en viss punkt, låt se’n hvar och en
välja sitt yrke: de som ha lust att läsa, de fortsätta, de som
luta åt praktiska håll, de gå ut i världen. Det blefve ett
sundt lif.
Fru Hanleys stora ögon öppnades vidt:
— Men, snälla fröken, skulle de inte bli studenter —
våra, menar jag?
— Hvarför det? Hvad ska vi med den myckna lär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
