Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då gå vi genast, bestämde herr Suneson, han står
och målar därborta i Qvistska sjöboden.
— På tal om det, tilläde han vänd till herr Lungkvist,
medan herrarne satte sig i rörelse gatan framåt, så får man
spika igen det där otäcka skjulet och klä med något — det
syns från gatan. Gu’, om jag begriper, hur den där målarn
kan rita af ett så’nt hål.
Herr Emil Stufve satt ute på en ranglig brygga och
målade ursinnigt på en stor duk, en sjöbodsinteriör.
Det var förmiddagssol, och den varade inte länge,
därför måste man passa på.
Han var en liten, energisk karl med stora svajande
mustascher och ett par skarpa, grå ögon. Han hvarken hörde
eller såg något annat, än hvad som rörde arbetet. Än böjde
han sig ned och kikade på duken nedifrån och upp, än sprang
han ut på tippen af bryggan, lade hufvudet till höger och
vänster och granskade, eller ock stod han som en bild och
lade på färg, medan ögonen flögo som skarpa pilar mellan
motivet och duken.
Det kunde aldrig falla herr Stufve in att gifva akt på
dem, som gingo förbi. Och därför begaf det sig, att
fästkommittén fick stå flere minuter ouppmärksammad på sidan
om staffliet och hosta.
— Vi stör väl inte, sade herr Suneson till slut
buttert.
Det kom ett otydligt något,, hvilket närmast lät som:
»Nej vars», från herr Stufves läppar, medan han obesväradt
målade på.
— Så utmärkt den där taflan blir, inföll lille apotekaren,
som ansåg, att något sådant borde inleda frågan, i
beundrande ton, — att herr Stufve kan få det så alldeles likt
naturen. , ’ I I lllijjj
Herr Stufve kunde egentligen inte alls förneka
riktigheten af detta, hvadan en oklar grymtning blef den enda
motsägelse hans blygsamhet tvang honom att afgifva.
— Kungen kommer hit, förkunnade herr Suneson nu
helt kort.
Detta fann herr Stufve så absolut icke angå honom,
att det måtte yttrats för andra öron. Fortfarande målning af
alla krafter.
Då blef herr Suneson arg, medan herr Lungkvist log, och
de andra tego och tittade på herr Stufve.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
