Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur solen sken! Den gassade riktigt otrefligt på
potatislandet, och ljungen såg röd och torr ut.
Ja, om hon inte kom upp i morgon, så skulle han ro
öfver ensam till Kalfön, det var säkert ändå det.
Men morgonen därpå klockan en kvart på sju var Anna
Maja död.
Det kom en båt seglande med fattigkistan från
Fjällkil och hämtade henne bort. Kommunen bestod
begraf-ningen, och bakom kistan gick Lars krokig och ful i sina
vanliga byxor med skinnlappar här och där och en svartgrön
rock, som han varit tvungen att låna af fiskar Pålsen. Då folk
beklagade sorgen sade han icke ett enda ord och gaf icke ett
ljud ifrån sig.
Men på kvällen kom det några gamla bekanta ut till
kojan hans och hade öl med sig, ty de tyckte synd om
stackarn.
Och det blef drucket och skämtadt intill ljusa dagen.
Lars hade aldrig i sitt lif varit så lustig och kvick till att
svara. Han riktigt bet omkring sig.
Sedan såg man honom icke på långa tider.
Han dref omkring i skärgården med sin båt. Ibland
när hungern satte åt fiskade han litet vitling. Han plockade
mosse och ljung till bränsle. Ty han hade inte en styfver att
köpa för, och tigga gjorde han icke.
Kom någon händelsevis ut, satt han med händerna på
knäna utanför kojan och tittade ut åt sjön.
— Nå hölles går de’ me’ dej, gamle Lars?
Lars såg kallt på den frågande och stirrade sedan med
hopknipen mun i vädret. Efter en stund:
— De’ går galant de’.
Så kom hösten och stormen, och så började de första
snöflingorna falla.
Lars satt nu mest inne på sängen. Han frös duktigt,
och ibland kände han sig också svag i knävecken.
När man så icke sett till honom på en vecka, for man
ut till Tryggeskär. Det kunde ändå inte stå rätt till.
Man fann honom utsträckt på sängen. Död och kall. Folk
tyckte att det var hemskt, men död var han. Af hvad? Ja,
det kunde ju vara detsamma, det kunde ingen besvära doktorn
med att fara hit ut i höstrusket, när det ändå var ackurat slut
med stackarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
