Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till honom med råd och förmaningar, som de göra nu.
Hans sätt att vara föreföll alltid behagligt och vänligt, som
hos en man, van att se ned på allt och aHa, som gerna och
artigt lyssnar till alla och har ett godt råd för hvar och
en; men att gifva honom ett godt råd tillbaka — dertill
fanns ej ens en skugga af uppmuntran. Och dorföre
underkastade sig hela Oldtown utan minsta knot giftermålet
med den rika enkan, intåget i staden, vagnen ocli
förri-darne, ja, till och med brokaden och sidentofflorna.
Hvad pastorn sjelf angår, rann ännu så mycket adligt
och loyalt blod i hans ådror, att han med stor förnöjelse
åkte till kyrkan efter ett par feta, sansade, gamla
familje-hästar, körda af en svart kusk i livre’. Det föreföll honom
oändligt riktigt och passande. Likaledes fann han stort
behag i att se sin salsskänk belastad med tungt,
gammalmodigt, vapenprydt silfver, rodnande vid grannskapet med
det rubinröda vinot, ryckt ur sin femtioåriga bvila,
glimmande i kristallklara karafiner; icke förglömmandes
väl.in-öfvade tjenare och tjenarinnor, genom hvilkas omsorger hans
peruk, hans skor, spännen och andra timliga tillhörigheter,
höllos i godt och vårdadt skick. Mot fru Dorothea var han
den artigaste äkta man; steg alltid upp för att med en
sirlig bugning räcka henne en stol, då hon inträdde i
matrummet, skyndade alltid fram för att öppna dörren för
henne, då hon gick ut och underlät aldrig att morgon och
afton förfråga sig om hennes helsotillstånd med den
noggrannhet och artighet, som han visste att hennes stånd och
rikedom fordrade.
Tänk dig, läsare, om du möjligtvis kan det, det
ofantliga afståndet mellan detta upphöjda par och en liten tio
års pilt, som gick med blårutigt förkläde och hvarje afton
barfotad traskade efter korna, och som, — då denna
sannfärdiga historia begynner, just stod utanför prestgårdens
dörr, sträckte sig på tåspetsarne och lyckades att nå den
stora svarta portklappen, som satt temligen högt upp.
Dörren öppnades af en ståtlig, svart betjent,
medförande en obestämd och dock tydligt förnimbar atmosfer af
presterligt allvar och värdighet.
”Är pastorn hemma?” frågade jag, rodnande ända upp
till hårfästet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
