- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
23

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hennes logik. Minnet hiiraf låg tungt på hennes sinne,
när han sedan blef sjnk, och hon hade mor än en gang
försökt förmå honom att öfvergå till hennes äsigter, men
han hade alltid med en viss otålighet undandragit sig
dylika samtal.

På vissa naturer verkar teologien som ett fint gift,
och den i vårt land herrskando teologien, med sin
intensiva klarhet, sin skarpa, kristallhårda svärdsegg och sina
hvassa nålar till tankar, har i hög grad förmågan att såra
hjertats finaste nerver, och frambringa ett sjukligt
tillstånd af fasa och vämjelse. De stora obesvarade frågor,
som måste förvirra hvarjo tänkande sinne, framställas
här med den skarpaste och mest förfärande tydlighet.
Dessa frågor ligga på bottnen af hvarjo religion; de höra
lika mycket till Deismen, som till den strängaste renlärighet
— do äro i sjelfva verket en del af mensklig iakttagelse
och medvetande, eftersom det ej kan förnekas att naturen
i sina lärdomar är den förfärligaste och obevekligasto
kalvinist, som ännu kunnat tänkas.

Men hos oss, der alla poetiska former, alla den
religiösa ritualens tillbehör och förlåter blifvit strängt och
skoningslöst bortryckta, der fanns ingenting mellan själen
och dessa hårda,, olösta gåtor. Der måste man
oupphörligt och obarmhertigt stå ansigte mot ansigte med deras
eviga mysterier. Då min mormoder inträdde i sjukrummet
lästes i hennes starka drag den djupaste och tydligaste
rörelse. Hon gick fram till sängen och tryckte varmt min
fars hand.

”Ja, min mor," sade han, "min stund är kommen, och
jag har bedt er komma hit, för att lemna Susy och
barnen i er hand.”

”Jag tager dem gerna — det vet du,” sade mormor
hjertligt.

”Gud välsigne er, min mor — jag vet det nog,”
svarade han: ”men jag ville bedja er egna min stackars lilla
Horaco särskildt deltagande. Han har min passion för
läsning och böcker, och om han finge en god uppfostran,
kunde han kanske lyckas der jag misslyckats. Jag lemnar
honom mina böcker — ni vill ju försöka lijelpa honom,
moder ?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free