- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
31

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hans oändliga kunskap om dessa ting, var för honom
en aldrig uttorkande källa till popularitet.

Dessutom var Sam utrustad med en massa öfverflödiga
talanger. Hans overksamhet var just af det slag, som
njöt af att då och då sysselsätta sig med saker som
klar-ligen alls icke angingo honom. Men allt som var så vidt
afiägsnadt från all slags praktisk nytta, att det på sätt och
vis kunde kallas ett konstnärligt arbete, uppväckte genast
hans domnade själskrafter. Hans verkstad var ett slags
sjukhus för alla halta tekannor, brutna skospännen,
vacklande eldtänger, spräckta tekoppar och ålderdomssvaga
spi-selgaller, hvilka alla afvaktade Sams lyckliga stunder af
inspiration, och om hvilka han när som helst var redo att
sätta sig ned och förtroligt samtala med egaren, i
synnerhet om Hepsy hade gått bort för att tvätta eller eljest var
upptagen utom hörhåll.

Sam kunde raka och klippa hår lika bra som någon
barberare, och i hela trakten var han mycket eftersökt för
denna talang. Han brukade vaka hos sjuka, der han
för-dref de långa timmarne med ändlösa historier och sagor.
Han var också en skicklig psalmsångare och hade i sin
ungdom varit sångskolans stolthet. Han ackompagnerade
om söndagarne korsången på basfiol, med ett så sorgefullt
och högtidligt utseende, att det var högst uppbyggligt att
skåda, ehuru han var lika redo att på aftonen af en
arbetsdag gnida en liten rask violins strängar, om några
tanklösa ungdomar önskade litet dansmusik på ett
äppel-skalnings- eller täckstiokningskalas. Sam var mångsidig
och lika redo att stämma upp en begrafningspsalm, som
att hvissla en hoppvals.

Men Sams egentliga lijertefröjd var att få vara med
på begrafningar. Han kunde gå många mil, då han hörde
talas om en farlig sjukdom, för att få vara med derom från
början till slut, och då det sista jordiska bandet var slitet,
var Sam mer än redo att uppfylla alla dessa sista pligter
emot den dödo, som skrämma nervösa och finkänsliga
personer, men som han betraktade med en viss yrkesstolthet.
Han hade nu också varit hos oss hela natten, och sedan han
satt sig i gräset hos mig och tröstat mig med sin täljknif,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free