Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just då vi kommo tillbaka, bultade det åter på
köks-• dörren och de gamla indianqvinnorna Betty och Sally stodo
utanför.
”Kära fru Badger,” sade Betty, ”Sally och jag, vi tänkte
det var bäst springa hit, vi bli så rädda. Yi gick genom
Morsis skog och det kom en blixt så vi så när blifvit blinda,
och det stormar så att vi ej kunna stå, och vi springa så
fort vi kunna. Vi visste inte hvad vi skulle göra, vi bli så
rädda. Jag är dödligt rädd för blixten."
”Betty, har ni redan glömt predikan i dag? Ni skulle
läst era böner, så som pastorn lärt er,” sade morfar.
”Ja, so jag hade en bönesuck inom mig, kan en säga.
Det var så, jag tänkte bara: O Herre Gud! och liksom
stötte på honom litet, må veta.”
”Åh, gjorde ni det?”
”Ja, och jag liksom tror han förstod hvad jag ville.”
”De här indianerna ha ändå sitt egna vilda sätt att
se allting,” sade morfar småleende till miss Mehetabel.
”Nå, jag kan tro att ingen af er fått någon
qvälls-vard,” sade mormor och steg upp. ”Det brukar så vara.”
”Ja, jag sa’just till Sara, när vi komma till fru
Badger, så är det inte underligt om vi få något godt,” sade
Betty, hvars grofva drag började lysa af glädje.
”Kom Horace, och håll i ljuset, medan jag går ut i
skafferiet efter litet kalla ärter och fläsk åt dem," sade
mormor vänligt; ”de stackars menniskorna få så sällan en
ordentlig måltid, och jag tog med flit till så att det skulle
bli öfver.”
Inom några ögonblick stod på köksbordet en riklig
måltid af rågbröd, ärter och fläsk, samt en bräddfull mugg
cider. De båda hungriga indianqvinnorna kastade sig som
vargar deröfver, och Sam Lawsons ljusa ögon drogos med
oemotståndlig kraft bort till den lockande anrättningen.
"Skall det vara litet ärter, Sam, min gosse?” sade
morbror Bill med gästfri beskyddaremin.
”Ja, min välsignade unge herre, jag skulle just inte
ha något emot en tallrik deraf; för Hepsy, hon gömdo inga
ärter åt mig, och man blir liksom sugande af att vara ute
i den här blåsten.”
”Stig fram och tag för er, Sam,” sade Bill, och gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
