Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan såg ut som om inom henne blifvit upptänd en eld,
hvaraf hennes kinder blefvo mörkröda och hennes ögon
lågade; hon rusade blindt emot miss Asphyxia och skrek:
”Ni är elak, en elak gammal trollpacka är ni, och jag
hatar er!"
"Hejsan då! Jag tänkte nog att jag skulle få ge dig
en lexa snart nog, och det skall jag också,” sade miss
Asphyxia, och grep barnet med sträng beslutsamhet i armen.
"Du har länge behöft en skön risbastu, mamsell, och nu
skall du få en, som du inte snart skall glömma.”
Och miss Asphyxia höll ord, ehuru barnet i raseri och
förtviflan kämpade med både tänder och naglar, och var ett
riktigt farligt litet vilddjur. Mon slutligen segrade styrkan,
och snyftande, mon dock icke kufvad, fördes den lilla till
sängs utan aftonmåltid.
På den tiden ansågs kroppslig aga som en nödvändig,
och på bibelns ord grundad, del af hvarje barns uppfostran.
De förståndigaste, kärleksfullaste föräldrar ansågo sig
förbundna att använda sådana straff, ehuru livarje slag skar
in i deras egna hjertan. Också miss Asphyxia ansåg sig
uppfylla en oafvislig pligt. Hon var långt ifrån att ens
ana den förtviflan, den eld af blygsel, vrede, känsla af
förnedring och längtan efter hämnd, som brände på barnets
sinne; hade hon kunnat se det onda dylika straff framkalla
i barnasjälen, hade hon kanske förskräckt ryggat tillbaka
för sitt verk. En dylik behandling af ett känsligt barn,
dylik själsångest och hjertekramp, är ofta begynnelsen till
en moralisk slöhet, som småningom förstör allt det goda i
hjertat. Det var denna fara, som nu sväfvade öfver den
lijelplösa lilla, af hennes döende moder anförtrodd i G-uds
hand. Skall ingen engel lyfta sina vingar för hennes skull?
Medan barnet ännu låg konvulsiviskt snyftande i sin
lilla säng, sköts fönstret varligt inåt, en hård, knotig hand
drog gardinen åt sidan, och någonting föll ned på täcket.
Sol, som då han kom in för att äta qvällsvard, af miss
Asphyxia fått höra hela historien och naturligtvis helt och
hållet stod på barnets sida, Sol hade lyckats obemärkt
smyga ned en mjuk hvetbulle i sin ficka. Det var den som
föll ned på täcket, och då Tiny reste sig och visade sitt
förgråtna ansigte, hviskade Sol:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
