Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miss Sphyxy, om vi skola slagta svinet i dag, få vi ej stå
kär längre ock tala om kvad kvarken ni eller jag kan
hjelpa. Om karnet kar gått sin väg, så skall kon väl
ändå finnas någorstädes på Guds gröna jord, ock kon
kåller sig nog — smälter inte kort i solskenet keller; ock
när svinet är slagtadt ock sönderhugget, kan det vara tid
på att se efter lienno. Hon kar väl inte kommit så långt.
Inte var kon just till någon nytta keller, ock nu liade kon
bara varit oss i vägen — kanske skållat sig på det
kok-lieta vattnet, ock så kade man fått betala doktor för kenne
också, så det är så godt som det är — en riktig försynens
skickelse,” menade Sol, ock gick ut efter en börda ved.
Elden sprakade ’Snart i spiseln ock den stora
koppar-kitteln hängde snart i svängbjelkon öfver lågan, och
offervattnet började koka medan miss Asphyxia tillagade frukost,
icko blott för sig och Sol, utan äfven för slagtaren, gamle
Primus King, en storväxt, kraftfull neger, vidt beryktad
för skicklighet i sitt yrke. Primus bodde på en landremsa
som icke bestämdt hörde hvarken till Needmore eller
Old-town, och var derföre tillgänglig för båda socknarna.
Asynen af Primus, med slagtarknifven i handen,
afvän-de genast alla miss Asphyxias tankar från det närvarande
ögonblickets outredda gåta, ock hon skyndade att
framsätta på bordet den rykande köttkorf, hon med sin vanliga
raskhet redan anrättat till frukost. Ett väldigt krus med
cider stod bredvid den saftiga kötträtten, och Primus
rullade sina ögon i ohejdad förtjusning vid åsynen deraf. Den
dag kade ännu icke grytt, då de tarfliga nybyggarnos
efterkommande skulle anse negerns svarta skinn som ett
hinder för honom att sätta sig till bords med de män,
hvilkas kamrat i arbete och mödor kan dagligen var. En
stark arm, en skicklig hand, villighet och arbetsförmåga,
var på den tiden ett fribref till lika del i alla
samhälls-rättighoter, och gamle Primus var, under slagtmånaden, i
sjelfva verket ett slags anförare eller kommendant af
ganska stort anseende. Hans ord var lag i allt hvad som
företogs för att förvandla stians flegmatiska innevånare i
stycken af ljusrödt, saltadt fläsk, saftiga skinkor ock
ref-bensspjäll, eller ofantliga mängder af "korfmat.” Ock när
kan med stor och synbar belåtenhet utbredde sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
