Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Jag vet hvad jag skall göra,” sade Tiny; ”jag skall
taga af mina strumpor och skor och vada öfver ut till den
lilla ön, der jag ser de hvita stenarna. Åh, kom med, Harry.”
”Vänta bara tills jag kan hålla i dig, Tiny."
Och snart plaskade två par små hvita fotter i vattnet,
och Tiny gjorde oupphörliga försök att fånga de många
granna solringarno på bottnen, utan att bry sig om
brödrens försäkran att det icke var annat än återglans af
solskenet. Uppkomna på den lilla hvita sandbanken, satte de
sig ned och sågo sig omkring med stor belåtenhet.
"Nu äro vi på en öde ö. Jag tycker om sådana här
ödsliga öar,” sade Tiny, och såg sig omkring, som om hon
hade stor erfarenhet af dylika ting. "Stränderna äro så
höga och buskarne så täta att jag tror inte ens miss Asphyxia
skulle finna oss här, om hon sökte aldrig så mycket. Här
skola vi bo."
"Ja, men lilla syster, jag tror inte att vi kunna dröja
här mycket länge,” sade Harry. ”Vi få lof att försöka
komma till någon gård, der jag kan få arbete och der någon
god, vänlig fru vill taga dig till sig."
"Åh, Harry, hvad är det värdt att tänka på den
saken nu! Här är så vackert och roligt, och det är så
längesedan jag lekte med dig. Låt oss få ha en lång, rolig dag
här ibland blommorna! Se, så vackra de äro, och det är så
varmt och lugnt och fåglarno och fjärilarne äro så lustiga.
Hvarföre skulle vi göra något annat än leka här i skogen?”
”Men hvar skola vi sofva om nätterna, Tiny?”
"Åh, det var ju så vackert i natt och månan lyste så
klart — vi hade ju kunnat krypa in i en buske för att
sofva.”
"Ja, Tiny, men vi veta ej hvad som kan komma.
Månan skiner inte alla nätter, och det kunde blifva regn och
blåst och huru skulle det då gå? Kom lilla syster, nu skola
vi gå; vi kunna gå öfver ängarna utmed floden så komma
vi fram dit Sol visade oss vägen.”
Slutligen blef den lilla nyckfulla varelsen öfvertalad att
lemna den öde ön och åter bege sig ut på sin pilgrimsfärd.
Men äldre ögon än hennes kunde blifvit tjusade af denna
herrliga oktoberdag, och hvem som helst kunde blifvit
lockad att glömma allt för stundens drömmande behag. Na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
