Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst och hans fotsteg hröt den hemska tystnaden! Hon
sprango ut emot honom och ropade:
”Åh, Harry, vi skola icke göra upp eld i det här
stora, otrefliga köket. Jag har hittat på ett sådant litet
vackert rum. Nu skola vi bära in ved,” tillade hon och
plockade upp en hel börda små torra stickor.
”Det var med nöd jag kunde få fatt i en brand med
en eldgnista i,” sade Harry. ”Den här var nästan alldeles
svart, men jag höll den under jackan och blåste och blåste
och se, nu är den alldeles röd," tillade han och visade med
stor förtjusning en svart brand med ett stort rundt
eldöga uti.
Snart blef det lifligt i den ödsliga boudoiren och
marmorhärden beströddes med qvistar och stickor.
"Låt mig blåsa, Harry,” sade Tiny, ”medan du går
efter litet mera af det här torra riset; det låg en hel hög
i vedboden. Jag skall nog sköta om elden, jag!” — och
hon böjde sig öfver spiselhällen, lade de påtända stickorna
tillsammans och blåste tills hon sjelf var så röd som ett
glödande kol. ”Tag nu hit risqvistarne,” sade hon, då Harry
kom insläpande med en hel börda sådana; hon bröt
sönder qvistarne och lade dem på elden: "se, nu bara huru
det brinner, hör, hur det sprakar! Lägg nu på mera och
mera."
Snart drog också en bred, klar låga upp genom den
gamla skorstenen, risqvistarne sprakade och flammade och
när sedan större vedträd lades derpå, var en god, stadig
brasa inom kort i ordning — det bästa sällskap någon
dödlig på en regnig, stormig höstdag kunde önska sig.
”Nu, Harry,” sade Tiny, ”skola vi torka våra kläder
riktigt och sedan se oss om i vårt slott.”
”Men är dot också vårt?” sade Harry forsigtigt. "Hvem
vet om det ej tillhör någon?”
"Tror du,” frågade Tiny förskräckt, ”att någon jätte
bor här, som har gått ut och kommer snart hem igen?
Pappa brukade tala om sådana ibland."
”Nej, nu för tiden finns det . inga jättar mera," sade
Harry; "det är bara sagor, Tiny. Jag tycker det ser ut
som om ingen på länge hade bott här; och inte ser det ut
som om någon väntades hem heller.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
