Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyndade att taga del i samtalet, synbarligen emedan hon
ej förmådde tiga längre. "Känner ni gamle Sol?” sade hon.
"Om jag det gör!” utbrast Sam Lawson förtjust öfrer
detta bevis på barnens identitet. "Jo, jag såg honom, inte
senare än i förrgår, och han frågade efter er och vi trodde
vi skulle hitta rätt på er här, efter som jag hade sett rök
komma ur skorstenen. Ha’ väl haft roligt här i det gamla
huset, tänker jag. Ha’ väl varit omkring i hvarenda vrå,
eller hur?"
"Ja, bevars,” svarade Tiny, "och det är så underligt
öfverallt här — så många stora, ödsliga rum.”
"Vi kunna så gerna se oss om litet här, när vi nu en
gång kommit hit,” menade Sam, och så spatserade vi in
allesammans.
Nu var det ingenting i verlden, som lilla miss Tiny
hade en sådan medfödd smak för, som att spela värdinna.
Det var hennes största glädje och hon skyndade att förevisa
allt i det gamla slottet, som hennes egen talang att
undersöka och forska, bragt i dagen, allt under det hon pladdrade
och skrattade, munter som en grönsiska.
"Ni kan aldrig tro,” sade hon till Sam Lawson "sådant
litet lustigt rum derinne år, med bokskåp och byråar, och
en spegel i dörren, med en gardin framför."
"Nej, men det vill jag se,” svarade Sam. ”Nå, det
öf-vergår allt. Det är väl af de der gamla förnämas
grannlåter, kan jag förstå.”
"Och här är en talla med en så vacker fröken, som
alltid ser på en, hvart man går — se bara!"
”Kors i all verlden! Ja, det gör hon med! Nå, i do
der byråarne är det väl fullt af underliga saker också?”
"Ja, säkerligen, men Harry ville inte låta mig öppna
lådorna. Jag försökte ändå, när Harry var ute, men do
äro allesammans lästa, vet ni."
"Skulle vilja se dem ändå,” sade Sam. "Det är synd
att de äro stängda."
”Ville ni öppna dem? Det ville ni väl inte?" sade den
lilla och vände sig om och såg på honom med vidöppna
ögon. "Harry sade att ingenting här är vårt och derför
få vi ej röra något."
"Mycket rätt; Harry är en snäll gosse. Små barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
