Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer att göra som hon vill med mig — jag år redan stolt
af hennes skönhet. Har ni någonsin sett en lifligare unge ?"
Yi sågo bort till andra sidan af rummet, der miss
Tiny satt, belåtet uppkrupen på Sam Lawsons knä,
begärligt lyssnande till hans berättelser om det öde slottet. De
vackra lockarne, som miss Asphyiia skurit af, hade åter
börjat växa och de guldbruna bucklorna lyste i skenet af
brasan med ett slags gnistrande glans, och hennes stora
ögon återkastade ljuset i lika många strålbrytningar, som
ett par diamanter.
”Lita på att de här barnen äro af god härkomst,” sade
miss Eossiter afgörande. ”Ni skall aldrig kunna förmå mig
att tro annat.”
”Emellertid veta vi ingenting om deras föräldrar,” sade
mormor, ”utom hvad Sam Lawson berättat oss. Det var en
vandrande qvinna, sjuk och okänd, som hade dem med sig
till Smiths i Needmore.”
”Man kan af barnets sätt att uttrycka sig märka att
hon blifvit uppfostrad bland bildade personer,” menade miss
Eossiter. ”Det är ingen liten bondflicka, denna. Gossen,
också, ser ut att vara skapad af jordens finare lera. Men
det är tid för mig att gå hem med den lilla
pratmaker-skan der, och få henne i säng. Sömnen är en god sak
för barn, och den första af mina nya pligter är
åtminstone tydlig.”
Hon steg upp och gick fram till Tiny, som hon lätt
klappade på axeln, och sade: ”Kom, kattunge, tag din
huf-va, så skola vi gå hem.”
Harry, som uppmärksamt följt alla hennes ord och
rörelser, steg nu fram, djupt rodnande, men med en viss
gammalförståndig min, och sade:
”Skall min syster vara hos er, min fru?”
”Vi hafva uppgjort saken så, min lilla vän,” sade miss
Eossiter. ”Jag hoppas du icke har något deremot.”
”Tillåter ni mig att ibland helsa på henne?”
”Ja visst; du är välkommen när som helst."
"Jag ville gerna se henne ibland, ty mamma lemnade
henne i min vård. Jag kan endast sällan komma under
dagen, ty jag skall arbeta för mitt uppehälle,” sade han, ”men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
