- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 1 /
188

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

worth, i närmaste småstad, var enda syster till barnets
moder, var sjelf barnlös och ganska förmögen, skulle det ansetts
vara att sätta sig upp emot försynens skickelse, om man
afslagit hennes anbud att upptaga sin systerdotter som eget
barn.

Hvad denna adoption i en framtid medförde, skall jag
sedermera blifva i tillfälle att omnämna.

TJUGONDE KAPITLET.

Miss Asphyxias upptäcktsresa och min mormors äsigter
om barnauppfostran.

Då miss Asphyxia Smith fann att båda barnen
fullkomligt försvunnit från Needmore, blef hon, för att göra
henne rättvisa, icke så litet orolig öfver hvad det blifvit af
dem. Ingen visste hvar de tagit vägen, och på den tiden,
då en så stor del af Massachusetts utgjordes af vilda
skogstrakter, var det ej utan exempel att barn gått vilse och
omkommit i skogarna; och miss Asphyxia var visst icke
den som önskade harnen något ondt, och ej så fullkomligt
utan hjerta att hon med lugn kunde tänka sig en dylik
möjlighet.

Icke att hon på minsta vis betviflade den fullkomliga
visheten och förträffligheten af sin uppfostringsmetod,
hvilken hon med visshet trodde skulle till slut hafva gjort en
”rask flicka” af hennes lilla fosterdotter. Tvärt om. ”Den
der lilla slynan förstod ej sitt eget bästa,” sade hon till
Sol, då de sutto vid sin aftonmåltid af kallt, kokt kött och
potatis.

Sol såg enfaldig ut och drog upp axlarna, som han
alltid gjorde när detta ämne bragtes å bane.

"Ni tror väl inte att de kunnat gå vilse i bergen, som
Bijah Peters gosse?” sade han.

Det ängsliga uttryck som härvid spred sig öfver miss
Asphyxias mörka ansigte, förnöjde Sol obegripligt.

”Då de hittade rätt på den pojken,” fortfor han, "var
han bara skinn och ben; han hade i en veckas tid lefvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:39:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free