Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit ömt vårdade. Är inte verlden svår nog ändå, utan
att man skall beliöfva strida med barnen till, det vill jag
fråga? Jag tål ej se den qvinna, som ej vill bära sitt eget
barn och som jemt hittar på förevändningar för att slippa
det. Sally Morse talade ständigt om sitt system. Hon
trodde att hon gjorde underverk för det hon hann sticka
så många täcken och dukar, och lägga in pickles och
dylikt, genom att ej fråga efter barnen. Men jag sysslade
sjelf med mina och sörjde för att de hade det godt när de
växte upp. Det är den enda glädje man har här i
verlden, och jag kan ej se att de äro sämre för det, mina barn.”
”Nå, i allting finnes ju en medelväg, om vi blott få
rätt på den,” sade miss Kossiter. ”Naturligtvis måste dessa
små värnlösa varelser i tidiga år lyda de vnxna, eljest
skulle de snart sjelfva förderfva sig."
"Ja visst. Naturligtvis böra de lyda," sade mormor.
"Mina barn lydde mig alltid; men jag sökte ej efter
anledningar att gräla med dem, eller stridde med dem för att
bryta deras vilja; ej heller hade jag tid att förstöra en
hel dag med att tvinga dom att taga upp en näsduk. Om
de ej lydde, så fingo de sig en smäll, och dermed var den
saken förbi. Och do blefvo rätt bra menniskor ändå,”
försäkrade mormor och stötte puddingkräcklan duktigt i botten
på gräddkrukan.
”Jag läste John Lockes bok om uppfostran i går,"
sade miss Kossiter. "Jag tyckte mig finna många goda
idéer der.”
”Åh, ett enda lifligt barn kommer alla erä böcker på
skam,” inföll mormor. "Det finns inte två barn som likna
hvarandra, och det som passar det ena, går inte an med
det andra. Man får försöka öppna ögonen, och se efter
hvad vår Herre menade då han skapade barnet — ifall
man kan det — och sedan bjuda till att inte gå honom i
vägen. I alla fall få vi afvakta den himmelska nådens
arbete för att kröna verket; om Herren icke bygger huset,
så arbeta de fåfängt, som derpå bygga. Barnen höra
himmelriket till — det är allt hvad man till slut kan
räkna ut."
"För min del anser jag ändå att det bör finnas system
i uppfostran,” sade moster Lois.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
