Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig. Då de klara ögonen voro slutna och den förtrollande
stämman tystnat, vaknade Pollys samvete, och hon
tillfredsställde dess kraf genom att föreställa miss Mehetabel att
det aldrig kunde gå an att låta barnet få sin vilja fram i
allting, att man måste hålla efter henne, etc. Härvid
förbigick hon utan att rodna, sin egen andel i dessa synder
eller undskyllde den med den förklaring att ”/ton aldrig
åtagit sig att uppfostra barnet — hon fick lof att ge efter
för henne för att få vara i fred — men det kunde aldrig
bli något af flickan om hon finge göra allt hvad som föll
henne in.” Mon i hvarje särskilt fall af envishet eller
sjelfs-våld, kunde man vara viss på att Polly gick öfver på Tinys
sida och försvarade henne efter bästa förmåga.
Så till exempel måste det erkännas, att det nästan var
omöjligt att få Tiny i säng på de tider, som allmänt
erkännas vara de rätta för väl uppfostrade barn. Ju längre
det led på aftonen, desto lifligare, lustigare och pratsammare
blef hon, och då aftonen kom, kall och regnig och vinden tjöt
kring det gamla huset, kunde ingen af de båda gamla
qvinnor-na ha hjerta att släcka den lilla muntra lamplågan som lyste
i deras ensliga hem, genom att lägga den till sängs, och
till Pollys dygdiga harm och miss Mehetabels grymma
sam-vetsqval, kunde klockan slå nio, innan någon ännu tänkt
på att det var sent. Tiny sjöng och dansade, härmade
hunden, härmade katten, hönsen och kalkontuppen, sprang
omkring i rummet som moster Lois, kärnade smör och
ropade ”bah!” som mormor, eller uppfann och utförde scener
och samtal, eller klädde sig i vidunderliga kostymer af
gamla saker, som hon letat fram ur miss Eossiters garderober,
och tiden gick utan att man visste deraf, tills don
obevekliga gamla klockan slog sina nio slag. Tiny skickades då
genast till sängs och Polly höll en lång och sträng
föreläsning för miss Mehetabel om nödvändigheten att vänja
barn vid bestämda timmar, späckande sitt tal med citationer
ur hennes vördnadsvärda faders predikningar öfver
kristelig uppfostran. Pollys samvete var vid dylika tillfällen
omutligt, och då miss Rossitor ödmjukligen till sin ursäkt
anförde huru intagande den lilla var och huru angenämt
aftonen förgått, skakade Polly på hufvudet och förklarade att
syndens väg var alltid lätt att vandra i begynnelsen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
