Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har ofta trott att, emedan Puritanerna grundade
ett samhälle, hvarifrån alla offentliga nöjen bannlystes,
ingen glädje fanns i Israel, och att öl och tårtor icke
tåldes bland de utvalde. Men detta är ett stort misstag. Der
fanns öfverflöd på nykter, välbetänkt munterhet, och
dessutom firades alltid några nationalhögtider hvarje år. Yi
hade installationsfosten, då guvernören med pomp och ståt
inträdde i sitt embote, och då alla husmödrar täflade i att
tillaga tårtor; ett par mönstringar af milisen, då alla barn
trakterades och då dagen ofta slutades med denna sublima
militäriska öfning som kallas simulaker, en strid hvari
ingen blef sårad. Den fjerde Juli blef efter frihetskriget en
stor högtid, men den käraste och förnämsta af alla fester
var jubelsöndagcn om hösten.
När äpplena voro insamlade, och äpplevinet brygdt och
de gula pumporna i guldvågor nedrullade från
backsluttningarna, och kornet var under tak och alla sommarens
arbeten afslutäde, och senhösten kom med sina varma, soliga
dagar — Indiansommaren, stilla, drömmande, lugn, med
lagom frost för att göra marken hård i morgonstunden, men
med varma, herrliga solskensstunder under dagens lopp, då
började samhället tänka på hvila och glädje, och
kyrkvärden sade en vacker söndagsmorgon till presten: ”Det är
väl nu snart tid på att fira jubelfesten.”
Byns sömmerskor voro vid denna tid mycket
sysselsatta, ty livar och em som kunde få sig en ny klädning,
ville naturligtvis hafva den till jubelfesten.
Min mor och mina mostrar talade om sina hufvor och
vände dem rundtomkring i handen och sprakade visliga om
band och foder, och om alla likadana hufvor i hela
församlingen och deras möjliga utseende efter jubelsöndagen. Min
mormor, som längesedan vändt sina tankar från denna
verl-dens fåfänglighot, blef ifrigt påmint af sina döttrar att
hennes hufva icke var prydlig nog, eller tillkännagafs det
henne att hon måste hafva en ny klädning. Detta var
första glimten af jubelfestens sol.
Nu började dess annalkande att också förspörjas på
annat håll inom bus: alla samtal vände sig numera kring
de högsta köksmysterier och ”beskrifningar”, af den
förunderligaste kraft och verkan. Jag anmärkte att vid sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
