Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ho skall göra middagen rättvisa och beskrifva
alla de kalkoner och kycklingar och kycklingpastejer med
alla de oändliga variationer af vegetabilier, hvarmed
Amerikas jordmån och klimat förser vårt bord, och hvilket allt,
utan någon viss ordning, på en gång och i rikaste
öfver-flöd framsattes för oss? Man skar och åt, talade och
skrattade och visade i allmänhet en ypperlig förmåga att
förtära den rika anrättningen. Efter kötträtterna kommo
plumpuddingarne, och derefter en oändlighet af pastejer tills
vår menskliga natur häpnade för den frestande olikheten,
och till och med barnen vände sig bort från det erbjudna
öfverflödet, undrande huru det kom sig att de icke kunde
äta mera.
Då middagen var slut, reste sig morfar öfverst vid
bordet, och påkallade, enligt det gamla puritanska bruket,
de närvarandes uppmärksamhet för den tacksägelse han
ämnade aflägga, med anledning af Guds nåd och
barmher-tighet mot hela hans slägt.
Det var en vacker syn, den gamle, med sitt långa,
lockiga, silfverhvita hår och det lugna, rena ansigtet. Han
började nu ett slags familjehistoria för det förflutna året.
Min faders död omnämndes bland annat och några ord
sades för att hedra hans minne; det hela slutades med en
tillämpning af ett bibelspråk och en psalm, i hvars
afsjtingande alla, både gamla och unga, deltogo. Jag vill icke
påstå att sången härigenom vann i harmoni, och de äldre,
hvilkas ifver vida öfvergick do yngres, öfverlemnade sig åt
de konstigaste och oerhördaste drillar och musikaliska
konststycken. Onkel Flygikring, utstyrd i en ny svart drägt
och med sina spindelben instuckna i hårdt åtsittande, svarta
silkesstrumpor, med ett ogement tycke af en liflig och
fryntlig svart syrsa, öfverträffade sig sjelf vid detta tillfälle.
Han sjöng sin kontra mod en röst, som han måste hafva
lånt af den tjutande höststormen, som så ofta hven
omkring knutarne af det gamla huset. Men hvar och en som
såg på honom, der han satt, med slutna ögon och nickande
takten med hufvud och hand, ja med hela sin kropp,
måste so hvilken ofantlig tillfredsställelse han hämtade af
detta sätt att uttrycka sig. Det gör mig mycket ondt att
nödgas erkänna det min morbror Bill, begagnande sig af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
