Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”En så fullkomlig vänskap,” påstod hon, ”hade aldrig
funnits utom hos oss;” den öfverträffade allt hvad klassikerna,
den gamla och den nya historien derom hade att förtälja.
Men var det vänskapen som gjorde att när vi fyra
sutto vid ett hord med våra böcker framför oss, Harry
alltid råkade sitta bredvid Esther? Jag anmärkte det,
emedan hans guldbruna lockar bildade en så slående motsats
till hennes glänsande svarta flätor, då de båda böjde sig
öfver ordboken, eller oskyldigt sågo upp i hvarandras ögon,
talande om verber och adjektiver och deklinationer, oskuldsfullt
konjugerande ”amo, amare" tillsammans. Var det vänskap,
som kom Esthers klara, mörka öga att ofrivilligt söka i
Harrys ansigte utforska hans mening, då vi läste upp våra
krior för hvarandra? Var det vänskap som göt denna
stjernlika ljusglans i Harrys ögon, så att de sågo blåare
och djupare ut, med ett slags hemlighetsfull mening, hvar
gång han såg på Esther? Var det vänskap som alltid
kallade honom till hennes sida, så snart hon behöfde
någon handräckning, som fordrade störrre krafter än hon
sjelf egde att befalla öfver? Het var Harry och Esther
som tillsammans satte upp de hvita gardinerna i prestgår-
den denna sommar, så att der blef så vackert och trefligt
till det vanliga, årliga besöket af ett antal af mr Averys
embetsbröder. Året förut, sade Esther oskyldigt, hade hon
ingen som hjelpte sig, och hon blef så trött. Huru
lyckliga, huru glada och flitiga voro de ej, der de mätte och
märkte och ändrade, och Harry med en beredvillighet utan
gräns, steg upp och ned i fönstren, försökte, förändrade och
ordnade, tills hennes kinkiga smak var tillfredsställd och
hvarje veck var ordnadt som sig borde! Het var Harry,
som nedtog och rengjorde familjeporträtterna och hängde
upp dem igen; det var Harry som tapetserade om ett rum
der tapeterna blifvit skadade, och det var Esther, som var
med honom och klippte papperet och passade ihop bården
och utförde alla sina små nycker med hans lydiga händer.
Och det var Tiny och jag, som samlade gröna växter och
qvistar och tillverkade blomsterdekorationer i oändlighet,
så att den simpla lilla prestgården till slut såg ut som
en skogslund.
Läsare, gick du någonsin ut i den dimmiga morgon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
