- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
112

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kyrkans son och tänkte troligen genast på att omvända
honom. Ty mr Avery, ehuru han bestämdt omfattade
läran om menniskans medfödda och genomgående ondska, var
dock högst mild i den personliga tillämpningen deraf. Att
Ellery Davenport var en tviflare, visste man öfver allt i
landet, dit ryktet om hans lysande talanger hade nått, och
mr Avery hade ofta längtat efter tillfälle att omvända
honom. Den käre, gode mannen kundo ej föreställa sig att
någon, annat än af misstag, kunde afvika från rätta
vägen, och han var i detta fall säker på att Ellery
Davenport blifvit förvillad genom motsägelsen mellan menniskans
fria vilja och förutbestämmelsen om saligheten, och då han
i sitt system trodde sig hafva funnit en väg ur denna
labyrint, helsade han med förtjusning öfverstens ankomst till
prestgården. Han började genast samtala med honom om
tillståndet i Frankrike, från hvilket land den senare just
nu återkommit.

Esther gick emellertid upp för att underrätta Tiny
om hans ankomst.

”Mr Ellery Davenport är här och har frågat efter

dig.”

Ingen kunde med mera likgiltighet hafva mottagit
denna nyhet.

”Var det der mr Ellery Davenport? Så dumt af
honom att komma hit nu, då vi alla äro så trötta! Jag tror
knappast jag orkar gå ned: jag är alldeles uttröttad.”

Esther, sjelf alltid uppriktig och enkel, tog henne på
orden. Tiny hade visserligen icke före denna stund visat
några tecken till trötthet, men Esther insåg nu att hon
låtit sin väninna anstränga sig alltför mycket.

”Min älskling,” sade hon, "jag har låtit dig trötta ut
dig. Du har fullkomligt rätt: du bör ligga stilla här och
jag skall bära upp té åt dig. Kanske du, senare på
aftonen kan korama ner och helsa på mr Davenport, sedan
du hvilat dig.”

Ӂh, jag bryr mig litet om mr Davenport! Han
kommer ej för att träffa mig. Jag förmodar att han har något
ärende till din far.”

”Men han har två, tre gånger frågat efter dig,” sade
Esther, ”och han tyckes verkligen vara både bildad och un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free