Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jane att ”aldrig, aldrig skola vi glömma de lyckliga
stunder vi tillbragte i Cloudland — aldrig skall vänskapens hand
blifva kall eller vänskapens hjerta uppköra att slå af till-
gifvenliet."
Stackars beskedliga barn, som vi voro! Vi menade
kvarje ord vi sade.
Det är icke många dagar sedan jag gjorde ett besök
vid Beacon Street för att få återse en skön väninna, till
hvilken jag vid detta tillfälle skref det mest rörande bref,
och som sände mig tillbaka • en mycket vacker guldbrun
hårlock. Nu är hon mrs Boggs, och den fordna sylfiden
döljer sig i en ofantlig matrona; golfvet darrar när hon
sätter sin fot derpå. Men jag återfann samma goda hjerta
i denna ofantliga köttmassa, och då jag sjelf har liten
bö-ielse för att blifva fet, skrattade vi båda deråt. Sådant är
lifvet.
Följande dag var Tiny vid högst dåligt lynne och grät
länge och bittert, utan att någon af oss kunde utgrunda orsaken.
Om morgonen af den dag då vi skulle resa, gick hon
omkring för att säga farväl till allt och alla, ty det fanns
icke en varelse i Cloudland, som icke tyckte sig hafva del
i henne och för hvilken hon icke hade ett ord till afsked.
Och slutligen föreslog jag att vi skulle följas åt till vår
lärare och hafva en treflig stund tillsammans med honom;
men hon vände mig helt oförmodadt ryggen.
"Nej, nej, Horace! Jag vill aldrig se honom mera!”
Jag stod i stum förvåning en minut, men sedan
påminte jag mig korrespondensen — brefven om hennes
själsutveckling och studier.
"Tiny, du vill väl icke säga att mr Rossiter har —
Hon vände sig lika hastigt emot mig igen.
”Hör på, Horace, du har ingenting att säga nu, ty
det är icke mitt fel! Kunde jag väl drömma om något
dylikt? Kunde jag det? Mr Rossiter sist bland alla män
på jorden! Ack, Horace, jag håller så hjertligt af honom!
Jag har ju aldrig haft någon fader — åtminstone ingen
som hållit af mig,” tillade hon med en lätt darrning i
rösten ”och han började förefalla mig nästan som en fader.
Jag älskade honom, jag högaktade honom, jag vördade
honom — och gjorde jag väl orätt i att uttala det!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
