Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var hon yngre än vi och hade, jag måste tillstå det, fullt
ut så godt hufvud, och hade lika väl kunnat följa oss
genom universitetet som genom skolan.
Men hvad henne angick, var nu don nästa frågan:
Med hvem skulle hon blifva gift? — en fråga, som den
unga damen alls icke tycktes liafva brådtom att besvara.
Jag byggde stora förhoppningar på hennes föga lust att
knyta det heliga äktenskapsbandet. Hon kunde hysa så
varm vänskap, så trofast tillgifvenhet, och dock tycktes hon
vara så passionfri.
Hon var så strålande och så passande att pryda en
plats i sällskapslifvet, att man skulle trott att hon
vantrif-des i sitt gamla hem hos miss Mehetabel och Polly. Men
Tiny var af dessa menniskor, hvilkas egen natur och själ
äro näring nog för att hålla deras lifsandar brinnande.
Hon älskade sin gamla vän med hela sitt lilla hjerta, och
skänkte henne all sin tjusning och behag, och band kring
henne en krans af vilda rosor, doftande som églantinen
(nyponblomman) efter hvilken hon var uppkallad.
Hon hade odlat sin smak för läsning, hon skref och
tecknade och målade för miss Mehetabel, och det var
tacksamt att roa miss Mehetabel. Hennes starka själ,
ovanliga förstånd och stora bildning satte henne i stånd att
uppfatta allt af kraft och värde, som fanns hos Tiny, och
Tiny tycktes vara fullt belåten med sin enda, hängifna
boundrerska. Hon hade dock två, ty Polly var ännu i
lif-vet, och tycktes tillhöra något torrt, odödligt species, och
var, som Tiny sade, så godt som alldeles ny. Och Tiny
hade åter glada aftnar med Polly och miss Kossiter, och
var sjelf förtjust öfver den munterhet hon uppväckte.
Hon uppsökte och beskyddade Sam Lawsons barn, gaf
dem kandisocker och berättade sagor för dem, och tog då
och då med sig hem ”lillan", på en half dag, och roade sig
med att kläda ut henno i någon ny drägt af sin egen
uppfinning. Stackars Hepsy var en af dessa qvinnor,
hvilkas öde är att alltid ha ’’en liten”, som ej tyckes fröjda
deras moderliga hjerta, mor än en gammal fågelbössa.
Men Tiny såg henne ur en beskedlig och godhjertad
synpunkt, ehuru hon visserligen studerade henne med en
bitanke på dramatiska föreställningar, hvarvid också Hepsys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
