Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande att se huru förvissad hon var att sir Harry Percival,
oaktadt alla sina ungdomssynder, med pukor och trumpeter
inträdt i himmelriket, såsom en ångerfull och högtsalig
baronett och medlem af den enda sanna kyrkan. Sir Harry
hade naturligtvis ångrat sina synder och gjort sitt
testamente, otvifvelaktigt erhållit absolution och communicerat
och lemnat alla menskliga svagheter, tillika med sina
gikt-brutna fötter, under familjegrafvens monument, der hans
stofthydda hvilade i säkert hopp om en välsignad och
salig uppståndelse. Att han återfunnit sina barn i så
lyckliga omständigheter, var ett nytt bevis på att en mild
Försyn vakar öfver de högre klasserna och icke tillåter den
sanna kyrkans medlemmar synda utan återvändo.
Det fanns så många talande skäl för att mottaga fru
Kitte rys inbjudning, den gjordes med sådan hjertligliet
och understöddes så lifligt af Ellery Davenport, som
deri-genom förvissades om att hvarje dag kunna få se Tiny, att
den med glädje antogs.
Harry och jag voro också glada deråt, emedan vi då
oftare skulle få träffa henne. Ellery Davenport höll på att
reparera och möblera det gamla slottet, der Harry och Tiny
tillbragte några dagar af sin barndom, som det nu var ett
nöje att i minnet återkalla, och Tiny var så glad och
förtjusande, som en ung flicka kan vara, då i hennes hjerta,
som i en genomskinlig vas, blifvit tänd hoppets och
kärlekens rena låga.
”Du tycker ju om honom, Horace, gör du icke det?”
hade hon sagt till mig, smekande, vid första tillfälle
sedan den aftonen de tillbragte hos oss. Hvad skulle jag
göra? Jag tyckte visst icko om honom, men har du aldrig,
käraste läsare, blifvit öfvertalad att tänka och säga att du,
tyckte om den du knappast kunde fördraga? Har du icke
nedtystat dina egna instinktlika tvifvel och dystra aningar,
tadlat och bestraffat dig för dem, och tvingat dig att
tänka lika med någon, som var dig kär och som behöfde en
vän? Så gjorde jag. Jag kallade mig sjelfvisk, oförnuftig,
dåraktig. Jag beslöt att vara ädelmodig mot en lyckligare
medtäflare och blifva hans vän, ja, jag tvingade mig att
blifva hans loftalare. Det senare var ett säkert sätt att
uppkalla glödande rosor på Tinys kind och vänliga blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
