- Project Runeberg -  Småstadslif. Amerikansk sedemålning / Del 2 /
172

(1871) Author: Harriet Beecher Stowe Translator: Mathilda Langlet
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag- såg också de der perlorna i halsbandet,1’ sade
moster Lois. !,Så stora perlor har jag aldrig sett.”

”Nej men,” sade Sam. ”Miss Delily, miss Debora
Kit-terys kammarjungfru, hon jemförde dem med en riktig stor
ärt, och de voro fullt så stora. Och i örhängena- sitta
stora päronformiga perlor, med små diamantknappar på. Och
så var det ett stort kors af perlor, och den aldrastörsta
diamant midti. Och miss Delily talte om en historia om
de der perlorna, så det just ryste i mig. Hade det varit
min dotter,” sade Sam förnumstigt, ”skulle jag väl
hellre sett att hon haft något om halsen som varit spritt
spångande nytt. Jag skall just säga att de der gamla
familjeklenoderna bli liksom förderfvade af rost och mal,
tycker jag."

"Jag begriper icke hvad ni menar,” sade moster Lois;
"guld rostar ju ej, och perlor och diamanter kunna, utan
skada gömmas huru länge som helst — det vet ni väl.”
”Ja, men ser ni, den der gamla generalen var en
hårdhjertad best; han tog de der perlorna och
diamanterna från en indisk prinsessa; jag kan väl tro, hon tyckte
att hon hade så god rätt som han till dem, och det sägs
att allt hvad hon egde och hade, var de der juvelerna, och
naturligt nog, så gaf hon honom sin förbannelse. Nå, vår
Herre frågar väl inte mycket efter sådana der stackars
hedningars förbannelse, men i alla fall, inte ha de der
juvelerna just haft något godt med sig, inte. General Pierpont
gaf dem åt sin första hustru och hon lefde bara två
månader efter bröllopet. Så gaf han dem åt sin andra fru
och hon gaf sig att dricka och plågade honom, så han
ger-na hade sett henne på bår med; och Ellery Davenports
första hustru fick dom ock, och hon blof spritt galen
inom år och dag efter bröllopet. Nå, det der ser ut som
en förbannelse skulle följa de här juvelerna — hvad, gör
det inte?”

"Åh, kära Sam!” sade moster Lois, ”jag tror inte ett
ord af alltihop! Ni kan sätta ihop flera historier på en dag
än en höna kan värpa ägg på en månad!”

"Ja, ja, grannt var det i alla fall,” återtog Sam. "Och
hvad det är för en vacker flicka den der, som Harry skall
gifta sig med! Hon hade bara en simpel musslinsklädning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shbsmastad/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free