Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Georg, snyftade hon, vi ha ju varit så
lyckliga. Hvarför skall du tala sådana grymma ord?
Är det något särskildt, som har händt?
— Det är bara det, att jag inte uthärdar med
lifvet därborta, sade han bittert. Hvad tjänar det
till för oss, slafvar, att lära någonting, att göra
någonting, när vi bara förtryckas! Hvarför tog
han mig från fabriken, där alla voro vänliga emot
mig? Jag gaf honom ju hvartenda öre af min
arbetsförtjänst. Jag kan läsa bättre än han, jag
förstår arbetet bättre än han, jag kan skrifva
bättre än han — jag har lärt mig alltsammans
själf, och ändå sätter han mig till det tyngsta
och gröfsta arbetet. Och så orättvis han är sedan!
Senast i går, då jag höll på atl lassa sten i en
kärra, stod unge master Tom bredvid och
klatscha-de med en piska, så att hästen blef skrämd. Jag
bad honom fogligt att låta bli, men han fortsatte
ytter värre. Ån en gång bad jag honom. Då vände
han sig mot mig och började slå mig. Jag höll i
hans hand, medan han skrek och sparkades. När
jag släppte honom, sprang han till sin far och
sade, att jag ville slå honom. Fadern kom i fullt
raseri, lät binda mig vid ett träd, lämnade unge
master en knippa spön och sade till honom, att
han fick piska mig, så länge han orkade. Och det
gjorde han också — men vänta, det skall han allt
få betala.
En mörk rodnad steg upp i den unge mannens
panna, och ur hans ögon ljungade en blixt, som
förskräckte hans hustru.
— Ack, Georg, du måste ha tålamod, sade Elisa
ängsligt.
— Nå, hör mera då, sade han med tilltagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
