Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidare. De vände hästarna och togo in på den
nya vägen.
Sent på aftonen kommo de fram till
värdshuset, där Elisa för en timme sedan lagt lilla
Harry att sofva; själf stod hon vid fönstret och
stirrade ut, försänkt i dystra tankar. Sam, som
red några steg före de andra, såg henne. Det
klack till i honom. Han ställde så till, att hans
halmhatt föll af, och detta gaf honom anledning
att upphäfva ett gällt tjut.
Elisa vände på hufvudet, lyfte upp armarna i
stum fasa och störtade in åt rummet.
Hon griper sitt barn och rusar ut genom en
bakdörr, lämnande sina ytterkläder kvar efter
sig. Springande genom trädgården hinner hon
ned till flodstranden.
I detsamma får Haley ögonen på henne. Han
kastar sig af hästen och rusar efter henne, lik en
ilsken hund.
Hon är vansinnig af förtviflan och skräck.
Utan att tänka på livad hon gör störtar hon med
ett vildt skri ut på den gungande isen. Det
brakar och dånar omkring henne, vattnet skvalpar
och forsar, isstyckena vippa upp och ned, de
knaka och raspa emot hvarandra. Men hon hvarken
hör eller ser. Framåt bara, framåt från flak till
flak, från stycke till stycke! Hon tappar sin ena
sko och skär foten till blods pä isens kanter, hon
faller omkull och reser sig igen, intet kan hejda
henne.
Och hennes kärleks vågstycke lyckas — — —
hon hinner stranden.
— Du är duktig, du, säger en man, som hjälper
henne i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
