Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, kunde hennes gossar aldrig glömma,
hvilken bastant rishastu hon gifvit dem, då hon en
gång sett, hur de och några odygdiga pojkar från
granngården hållit på att stena en värnlös liten
kattunge.
— Den gången blef jag rysligt rädd för mamma,
brukade Bill säga. Hon såg så förfärligt ond ut.
Och det var inte nog med, att jag tick mig ett
duktigt kok stryk, jag fick också gå och lägga mig
utan kvällsvard. Se’n så hörde jag mamma gråta
i rummet bredvid, och det var nära på det värsta
af alltihop. Men så mycket är då säkert, att
aldrig stenar jag någon kattunge mer.
Äfven nu började fru Birds ömma och känsliga
hjärta att klappa af harm öfver världens grymhet.
Hon reste sig blossande röd, gick fram till sin man
och sade i bestämd ton:
— Hör nu, John, jag vill veta, om du tycker,
att den där lagen är kristlig?
— Du mördar mig väl inte, om jag säger ja?
Dina ögon se riktigt farliga ut, Mary lilla.
— Jag vill ha ett svar, John. Kanske du till
och med röstade bifall?
— Ja, det gjorde jag, Mary.
— Då borde du blygas, John. Det är en
gudlös, afskyvärd lag, och jag tänker öfverträda den,
så fort jag kan. Skall man inte hjälpa stackars
förtryckta människor, som blifvit misshandlade
hela sitt lif?
—- Men, kära Mary, de tillhöra ju dem, som
hafva köpt dem. Det är ju stöld ifrån deras
herrar, när de rymma. Vi få väl inte uppmuntra stöld
heller?
—7- Ingen människa tillhör den andra på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
