Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vagnen, våt och nedstänkt, ändtligen hade kommit
öfver det andra vadstället och stannade utanför
en stor bondgård.
Först efter långvarigt bultande öppnades dörren
af ägaren till huset. Det var den rödhårige, store,
groflemmade John Van Tromp, han som, så snart
han insett, hvilket elände slafveriet åstadkom, af
sitt hederliga och rättrådiga gamla hjärta drefs
att gifva alla sina slafvar fria, han, som lämnat
Kentucky för att köpa denna afsides belägna gård,
där de forna slafvarna nu tjänade honom såsom
fria män och kvinnor, och där han hoppades att
med sin familj i lugn och ro få tillbringa sina
återstående dagar.
— Jag har kommit till er, sade senatorn,
därför att jag trodde, att ni gärna skulle skydda en
stackars kvinna och hennes barn för slafjägare.
— Jo, det kan ni lita på, svarade den
hederlige John. Jag är lång, som ni ser, och jag har
sju söner, som äro lika långa. Skicka hit herrar
slafjägare när som helst, vi ska allt ta emot dem.
Och den duktige gamle mannen skrattade
hjärtligt.
Elisa hade stigit ur vagnen med den sofvandc
gossen på sina armar. John öppnade dörren till
ett litet sofrum innanför köket.
— Gå och lägg er, sade han. Ni ser ut att
behöfva det. Här kan ni sofva lika lugnt, som
om er mor sutte och vaggade er.
Därefter gick han ut och stängde dörren
efter sig.
Senatorn berättade i få ord på stående fot
Elisas historia. Van Tromp ville öfvertala honom
att stiga in och dricka ett glas vin, men herr Bird
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
