Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det var förgäfves fru Shelby sade, att Tom
icke skulle rymma.
— Hälsa master Georg hjärtligt från mig! sade
Tom.
Georg hade blifvit bortskickad på några dagars.
besök hos en kamrat.
Haley piskade på hästen, och Tom kastade en
sista lång blick på sitt gamla hem, på hustru,,
barn och vänner.
Herr Shelby hade med afsikt rest bort.
Förgäfves sade han sig, att lagen gaf honom full rätt
att handla som han gjort, hans samvete gaf
honom, trots lagen, ingen ro, och han saknade mod
att se Toms affärd.
Sedan Tom och Haley en god stund åkt vägen
fram, stannade Haley vid en smedja för att få de
handbojor, han hade med sig, något utslagna,
emedan de voro för trånga för Toms handleder.
Under tiden satt Tom, sorgsen till mods, kvar
i vagnen utanför. Huru stor blef icke hans
förvåning, då han hörde hofslagen af en häst bakom
sig och såg Georg Shelby komma ridande i starkt
traf. Den unge gossen kastade sig af hästen,
hoppade upp i vagnen och slog sina armar om
Toms-hals.
— Det är rysligt, det är nedrigt, skamligt,
gement! ropade han. Om jag vore karl, så
skulle-det här aldrig ha fått ske.
— O, master Georg, hvad det gör mitt hjärta
godt, att jag får ta afsked af er, sade Tom och’
försökte vända på sig.
Georg hörde ett skramlande ljud och fick
syn-på fotbojorna.
— Det är skamligt! sade han och knöt handen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
