Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan man då säga var tur, att jag traf
fade er, herr Wilson. Jag önskade just tala med
er om en beställning. Ni skulle väl inte vilja vara
så vänlig och följa med mig upp på mitt rum.
— Mycket gärna, herr Butler, mycket gärna.
Herr Wilson följde främlingen som i en dröm.
När de kommo upp på rummet, stängde den unge
mannen omsorgsfullt dörren och stoppade nyckeln
i fickan. Därefter ställde han sig framför herr
Wilson och betraktade honom skarpt.
— Georg . . . sade fabrikören.
— Just han, ja.
- Jag kan förstå, att du är stadd på rymning,
sade herr Wilson. Du öfverger din herre och
sätter dig upp mot ditt lands lagar.
— Mitt land! Hvad har jag för land annat
än grafven? Och jag önskar innerligt, att jag
låge där.
- Tala inte så där, Georg, sade den välvillige
herr Wilson, ytterst orolig. Du vet, att jag alltid
varit din vän, men vi få inte vara upproriska. Vi
måste nöja oss med den ställning i lifvet, som Gud
beskärt oss.
— Jag undrar just, herr Wilson, om indianerna
skulle komma och taga er tillfånga och släpa jjort
er från hustru och barn för att låta er hela ert
lif sitta och mala på en handkvarn åt dem, jag
undrar just, om ni då skulle anse det för en plikt
att stanna kvar; om ni inte hellre skulle begagna
första tillfälle att fly?
Georg talade bittert och rätade stolt på sig.
Hans far hade varit en hvit man af förnäm familj,
och hans mor slafvinna på dennes gård. Georg
hade ärft faderns ljusa hy och behagliga sätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
