Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnäm man vid namn St. Clare. Han hade med
sig en liten sex-årig dotter, Evangelina, och en
äldre släkting, fröken Ofelia, som hade flickan i
sin vård.
Lilla Evangelina var glad och vänlig som en
solstråle. Hennes långa, ljusgula hår böljade som
en gyllene sky omkring henne, och hennes violblå
ögon voro själfulla och milda. Hvar hon gick
fram, såg man efter henne, och hon var ständigt
i rörelse. Småsjungande, och lätt som en fågel,
flög hon från skeppets ena sida till den andra.
Ilon sprang på de undre däcken, hon
undersökle-hvarje vrå af fartyget, och hvarhelst hennes
hvit-klädda, älflika gestalt syntes, möttes hon af
vänliga småleenden.
Ofta gick hon ned till Haleys slafvar. Hon
betraktade dem med stora, bedröfvade ögon, lyfte
på deras kedjor och suckade djupt. Stundom kom
hon dit med sina från middagen sparade nötter
och apelsiner, som hon delade ut ibland dem.
Tom kunde göra de nättaste leksaker, korgar,
hvisselpipor och annat smått, som han gaf henne,
och inom kort blefvo de båda goda vänner.
— Hvad heter lilla fröken? var en af hans
första frågor.
— Jag heter Evangelina, men far och mor och
alla andra kalla mig för Eva. Hvad heter du?
— Jag heter Tom, men där hemma brukade
alla barnen kalla mig onkel Tom.
— Då skall jag också kalla dig onkel Tom.
för jag tycker så mycket om dig. Hvart skall du
resa, onkel Tom?
St. Clare; uttal: Sennt Klär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
