Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon skulle glömma honom, men det envisas
hon att inte göra.
Och fru Marie fläktade sig otåligt med
solfjädern.
Eva smög sig intill henne och slog armarna
om hennes hals.
— Hvad är det, du vill? sade modern.
Låt mig vaka hos dig en natt! Jag ligger
ändå så ofta vaken . . . och . . . jag tror inte, att
Mammy är riktigt rask. Iion sade i går, att
hennes hufvud värker så mycket.
— Prat! Så där klaga de alla, men det betyder
ingenting. En smula hufvudvärk! Det går inte an
att lyssna på sådant, då skulle det bara bli
jämmer på dem allesammans. Själf klagar jag aldrig.
.lag har lärt mig att bära mina lidanden med
tålamod . . . andra få göra på samma sätt.
Ofelias ärliga ögon uttryckte vid dessa ord den
mest oförställda förvåning, och St. Clare brast
ut i skratt, tog sin käpp och gick ut. Eva följde
honom. Ofelia och Marie voro ensamma.
Ofelia började tala om hushållsgöromål men
afbröts snart af Marie.
— Ja, det där sätter du dig snart in i, sade
hon, men jag ville säga dig några ord om Eva.
Hon är så besynnerlig, hon är inte alls lik mig.
Ofelia hoppades i tysthet, att hon aldrig skulle
bli det heller.
— Hon förefaller mig som det snällaste barn,
jag någonsin sett, sade hon högt.
Nå ja, något ondt är det egentligen inte
med henne, men hon har en sådan fallenhet att
skämma bort tjänarna. Och däruti liknar hon då
alldeles sin far. Du hörde ju själf nyss, hur hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
