Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tackar Gud, att jag inte vet någonting
om sådana saker, sade Ofelia kort.
Men man får aldrig medhåll af Augustin,
fortsatte Marie utan att märka afbrottet, och hvad
kan man då göra för att hålla ordning? Kan du
tro, Ofelia, han försökte en gång riktigt på allvar
öfrertala mig att skicka Mammy tillbaka, för att
hon skulle få vara hos sin man och sina barn!
Ar det inte förskräckligt? Henne, som jag
behöf-ver både natt och dag!
* *
*
Tom satt ofta på en liten stenbänk nere i
parken. Där sökte Eva upp honom, och där hade de
sina lekar och upptåg för sig. Hon smyckade
honom med blommor kring hals och hufvud och
skrattade åt honom efteråt. Kring Toms läppar
låg ett ömt småleende, och han höll sin arm
varsamt omkring henne, då hon kom och satte sig i
hans knä.
Om han icke beständigt känt en tärande
hemlängtan, skulle han aldrig kunnat önska sig bättre
än han nu hade det. Han hade blifvit lilla
frökens förnämste tjänare, han red med henne, körde
för henne och följde henne på hennes promenader.
Äfven åt frun fick han då och då göra små
tjänster, och på det han icke skulle lukta stall, fick
han hålla sig så mycket som möjligt från detta. Han
lick gå klädd i fin klädesrock, filthatt, hvita
manschetter och blanka kragstöflar.
Dessutom var det så vackert öfverallt. Tom
kunde fröjda sig som ett barn åt fågelsången, ål
springbrunnens klara vattenstrålar, åt trädens ly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:22 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shbtomsaga/0127.html
