Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande och doftande blomster. Det föreföll honom,
som om han kommit till ett sagoslott.
En söndagsmorgon, då Mammys hufvudvärk
varit värre än vanligt, kom Eva springande emot
henne i trappan och hade sin luklvattenflaska i
handen.
— Den här skall du få, Mammy, du skall ha
den riktigt till din egen.
— Men den är ju af guld, lilla Eva, med äkta
stenar på. Den kan jag aldrig ta emot.
— Jo visst, du behöfver den mycket bättre än
jag. Mamma brukar lukta på den, och då blir
värken bättre. Tag den bara!
I detsamma kom frun.
— Hvad är det, du ger henne, barn?
— Det är min luktvattenflaska.
— Tag den genast tillbaka!
Eva vände sig nedslagen om.
— Marie, sade St. Clare, som hade hört
samtalet, låt Eva göra som hon vill den här gången!
Frun suckade.
— Hur det skall gå med henne, när hon en
gång kommer ut i världen och får råda sig själf
helt och hållet, det må Gud veta, sade hon.
— Ja, det må Gud veta, sade St. Clare
allvarsamt, men så mycket är säkert, att hon kommer
att reda sig bättre där uppe, hos Gud, än både du
och jag.
Frun stod redan klädd för att gå i kyrkan, i
siden, smycken och spetsar.
— Kommer du nu, Eva? sade hon.
— Vill du inte hellre stanna hemma och leka
med pappa? sade St. Clare. Är det inte långt att
sitta i kyrkan för en så liten flicka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
