Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vet det, sade St. Clare allvarsamt, men
när det nu en gång finnes ibland oss, hvad kunna
vi göra åt det?
- Ja, sade Ofelia bittert, ingenting tycks hjälpa
mer än att rycka upp det med roten, och det vilja
ni icke, hur gudlöst det än är. Jag är dig föga
tacksam för ditt uppdrag med Topsy, men jag
skall icke uppgifva försöket — jag skall göra mitt
bästa.
Och det gjorde miss Ofelia samvetsgrant. Hon
tog Topsy upp på sitt rum på bestämda tider för
att lära henne läsa och sy. Med läsningen gick
det ganska raskt, men med syningen var det värre.
Topsy hade nämligen aldrig ro att sitta stilla på ett
ställe. Hon ville springa omkring som en liten
markatta och snoka i alla vrår. För att slippa sy bröt
hon af nålarna och kastade ut dem genom fönstret,
trasslade till tråden, ja, då och då försvann hela
rullen på ett obegripligt sätt. Smidig som en
kattunge, utförde hon dessa konststycken så oförmärkt,
att miss Ofelia aldrig kom på henne med det.
Topsy betraktades snart som en märkvärdighet
af hela huset. Hennes förmåga att ställa till alla
möjliga lustiga upptåg tycktes vara outtömlig.
Dessutom kunde hon dansa, hoppa, sjunga, klättra,
hvissla och härma alla möjliga sorters ljud och
läten, hvilket gjorde, att alla barnen följde henne i
hälarna med förundran och förtjusning — Eva icke
undantagen. Hon tycktes vara tjusad af hennes
vilda, trolska väsen, nästan på samma sätt som en
dufva stundom kan vara tjusad af en glittrande
orm. Denna Evas tillgifvenhet för Topsy oroade
miss Ofelia i hög grad.
— Du borde förbjuda henne att umgås med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
