Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älskade hon; ty fastän hon så ofta icke kunde förstå
henne, var det ju ändå hennes egen mamma.
Hon fann det också svårt att lämna alla
tjänarna, för hvilka hon varit som dagens ljus och
solens sken. Hon tyckte, att hon ville göra allt i
världen för deras glädje och lycka — och nu måste
hon bort.
— Onkel Tom, sade hon en dag, vet du, jag
förstår, hvarför Jesus ville dö för oss.
— Hur då, miss Eva?
— Jo, jag har själf känt det.
— Hvad menar miss Eva? Jag förstår inte.
— Mins du, när vi reste på ångbåten
tillsammans, onkel Tom? Jag såg där, hur mödrar grät»
efter sina små barn, och hur karlar gräto efter sina
hustrur; då tyckte jag, att jag ville dö för demT
om jag bara kunde.
Och Eva lade med tankfull uppsyn sin lilla
magra hand i Toms.
— Vi få inte behålla henne, sade Tom under
strida tårar till Mammy några ögonblick senare.
Herren har satt sitt märke på henne.
En afton smög hon sig intill sin far, som satt
ute på verandan. Solen lyste på hennes gula hår
och kom hennes kinder att se ännu mera
feberheta ut än vanligt. Han tog henne i sina armar
och tryckte henne intill sig.
— Du är väl kry i dag, min älskling?
sade-han med en kväfvande smärta i bröstet.
— Pappa, sade hon, jag har något att säga
dig, jag kan icke dröja längre. Vi måste skiljas.
Och hon lutade sig mot hans bröst och grät.
— Var lugn, mitt älskade barn, sade St. Clarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
