Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få återvända till de sina samt återse Kloe och de
ålskade barnen som en fri man. Han kände på sina
svarta, starka armar. Det skulle icke dröja länge,
innan han köpt sin familj fri. Hans
arbetsförtjänst var numera hans egen. Men först och sist
uppsände hans ömma och tacksamma hjärta
förböner för hans ädle herre. Ur alla dessa tankar
väcktes han plötsligt genom ett häftigt bultande
på porten.
Han skyndade att öppna. Fem män stodo
därutanför med en bår. Där låg en gestalt utsträckt.
Månens sken föll på det bleka ansiktet. Tom
utstötte ett förtviflans skrik. Det var hans herre.
Karlarne buro sin börda fram emot verandan, där
miss Ofelia satt och stickade.
St. Clare hade varit inne i ett kafé för att läsa
aftontidningarna. Ett slagsmål uppstod mellan ett
par berusade män. Då St. Clare försökte skilja
<lem, drog en af dem upp sin bowieknif och stötte
den i hans sida.
Hela huset fylldes af jämmer; fru Marie skrek
och ropade på Mammy, slafvarna kastade sig
stor-tjutande på golfvet, endast Tom och miss Ofelia
hade någon besinning. De sände efter läkare och
redde till en bädd åt den blödande St. Clare,
som förlorat medvetandet. Miss Ofelia hällde
några droppar vin mellan hans läppar, och han
återfick sansen. Hans blick gled långsamt öfvcr
dem alla och fästes slutligen på hans moders
porträtt. Han hade svårt för att tala. Tom låg på
knä invid sängen. St. Clare sträckte ut sin hand
och lade den på Toms hufvud.
— Tom, min stackars gosse, hviskade han.
— O, master, hur är det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
