Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
Värnlösa.
i\ ed slafvarnas djupa sorg öfver den gode
dade sig bestörtning och fasa. Hur skulle det nu
gå med dem? Alla visste, att fru St. Clare endast
genom sin mans bestämda förbud hindrats att
begå grymheter mot dem. Alla fruktade för
framtiden; endast Tom var uppfylld af glädje öfver de
sista ord, hans herre talat. Han tänkte icke på
sin egen hopplösa belägenhet, på att hans slafveri
skulle fortfara; hans själ höjde sig öfver allt
jordiskt, medan han sysslade med sin herres liflösa
Hvad fru Marie beträffar, var hon fullt
upptagen med att välja tyger till sorgdräkten.
Knappt fjorton dagar efter begrafningen
började emellertid tjänarna få erfara, hvad de hade
att vänta af sin hårdhjärtade matmoder.
En dag hörde Ofelia en sakta knackning på
sin dörr. Då hon öppnade, stod den vackra Rosa
utanför med rödgråtna ögon,
— Hvad har händt? sade Ofelia.
Rosa föll på knä och fattade tag i hennes kjol.
— Miss Felia, sade hon gråtande, vill inte miss
Felia gå in till missis och be för mig? Se här!
Hon räckte Ofelia en papperslapp. Det var
några ord till föreståndaren för en prygelanstalt,
att han skulle gifva öfverbringerskan femton
pisk-rapp. Riljetten var skrifven med fru Maries
prydliga stil.
husbondens så oväntade bortgång blan-
kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
