Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle kunnat uttrycka djupare kval än dessa vilda
toner.
— Och du, min lilla vän, sade Legree till
Em-melina och lade handen på hennes axel, nu äro
vi snart framme, ska du tro.
Emmelina kröp intill den gamla mulattkvinnan,
som om hon ville söka skydd hos henne.
— Du har aldrig haft några örringar, tror jag,
fortfor han, och tog med sin grofva hand i
hennes öra.
— Nej, massa, sade hon förskräckt.
— Du ska få ett par af mig, då vi komma
fram. Se inte så förskräckt ut, du ska slippa
strängt arbete och ha det bra på alla sätt, bara
du blir en snäll flicka.
Simon var till hälften drucken och i följd däraf
böjd för välvilja.
Man nalkades nu plantagen, hvilken förut
tillhört en rik man, som nedlagt stora summor på
egendomens förskönande. Nu var alltsammans
förfallet. Ogräs, majshalm och annat skräp
betäckte gräsplanerna, hela stället såg otrefligt och
ödsligt ut. På den ursprungligen vackra
byggnaden var rappningen bortfallen, flera fönster von»
öfvertäckta med fastspikade brädstumpar, i andra
voro rutorna sönderslagna. Allt gaf tillkänna, att
stället fallit i händerna på en rå och obildad
ägare.
Då vagnen körde fram på gården, rusade tre
eller fyra raggiga hundar ut med ett ilsket skall.
De hindrades med möda af ett par trasiga tjänare
att kasta sig öfver de ankommande.
— Där kan ni se, hvad som väntar er, ifall ni
försöker rymma, sade Simon förtjust. De här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
