Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kom hit, du lilla där! sade han till
Emme-lina. Du ska se om rummen däruppe.
Tom märkte i ett af fönstren ett mörkt,
hotfullt kvinnoansikte. Han blickade med
deltagande-efter Emmelina, då hon fördes in af Legree.
Strax därpå föstes han och de andra af
Sambo-ned till bostäderna. Dessa bestodo af en rad
eländiga baracker. Rummen voro usla kyffen med
nakna väggar och jordgolf, på hvilka litet halm.
var utströdd. Intet spår af möbler syntes till.
— Hvar skall jag bo? frågade Tom.
— Det vet jag inte. Här är fullt öfverallt. Du
kan ju krypa in i ett hål hvar som helst.
Det var sent på aftonen. Utarbetare kommo
drifvande hem i stora skaror, män och kvinnor,,
alla uttröttade och vresiga. Utan att det minsta
bekymra sig om de nykomna — ty äfven
nyfikenheten tycktes utslocknad hos dem —, började de
mala på handkvarnarna för att krossa sin torra
majs och däraf tillreda sin torftiga kvällsvard.
Det var under brådaste skördetiden, och de hade
varit hela dagen ute på fälten, alltjämt jäktade
under uppsyningsmännens piskor.
Tom sökte förgäfves få syn på ett vänligt
ansikte. Nej, han såg endast vresiga, surmulna,
förhärdade människor, hvilka genom rå och
obarmhärtig behandling sjunkit så nära djurens
ståndpunkt, som människor kunna komma. De starkaste
stötte utan betänkande bort de svagare från
kvarnarna för att få mala först. Ingen hjälpte den
andra, all människokärlek tycktes flyktad.
Ända till långt in på natten hördes kvarnarnas
rassel, ty det fanns mycket få kvarnar i
förhållande till arbetarnes antal, och de svaga, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
